JOHANNA STENIUS: Fixar-Gösta är min mardröm

Inredningsdrömmar och renoveringsplaner uppfyllde oss när vi flyttade in i vår stora ljusa fyra för ett och ett halvt år sedan. Alpliknande furubjälke i kökstaket, inga problem! Åttiotalsfärger på 50 procent av tapeterna, det är ju ingen stor grej. Att forna stadsarkitekten Gunnar Leche hade fått ett ryck och gjort husets kortsida sned för att linjera med den intilliggande allén tyckte vi var väldigt underfundigt. Lägenheten var helt unik, på sitt sätt.

I i tiderna har det bott en riktigt händig man i vår lägenhet som ofta kommer på tal när man pratar om husets historia. "Gösta", som förutom diverse "moderniseringar" i själva lägenheten uppfann ett rullband för sopor i källaren. En man som man gärna minns med värme, och hans uppfinningar har gett ämnen till många samtal grannar emellan.
Men med facit i handen kan jag konstatera att det inte finns någon ursäkt för att vara en alltför optimistisk hemmafixare, varken nu eller på 1970-talet.

Först var det den öppna spisen som faktiskt fanns i vår lägenhet utan att vi visste det. Den är nämligen inbyggd i en vägg, hel och hållen.
Sedan elen. Strömbrytare tände lampor i helt andra rum, säkringar gick på löpande band. Elektrikerna kom, såg och rev sig i huvudet. Vi vågade inte ens nämna den hemdragna sladden genom golvet från badrummet ner till källarförrådet som Gösta hade ordnat för att man skulle kunna ha en frys där.

Därefter kom tapetseringen. Nu under jullovet passade det perfekt att äntligen göra om lite i sovrummet. Bakom garderoben som vi rev ut stack en elsladd rakt ut ut ur en krater i väggen. Det kunde man ha gissat - i garderoben fanns ju ett Gösta-designat "skymningsrelä" som skulle göra att rummets lampor tändes vid mörkrets infall. Något som speciellt hade framhållits som en lustig detalj vid lägenhetsvisningen. Det blev den slutgiltiga droppen. Vi blev som tokiga, spacklade och spacklade, slipade och rev under sena kvällar. Och till slut drabbade överoptimismen även oss. Min sambo skar sig i tummen så illa att vi fick åka till akuten. I två dagar tapetserade jag sedan sovrummet själv medan han låg på soffan med ett Kalle Anka-bandage på tummen.
Jäkla fixar-Gösta.
Och Gunnar Leche också, förresten. Är säker på att han också var en sån där fixare som alla sedan höjer till skyarna. Ni höll på att kosta oss all ork. Och en tumme.

Johanna Stenius: Fixar-Gösta är min mardröm

KRÖNIKA. Johanna Stenius renoverar och svär över både tidigare hemmafixare - och Gunnar Leche.