JOHANNA STENIUS: Ett av mina första bad som Uppsalabo

Fjällnora, Hammarskog, Lyssnaängen? Uppsalas badplatser har vackra och lockande namn. Namn som lätt lurar en ovetande badsugen gäst. Jag minns ett av mina första bad i Uppsala, långt innan jag faktiskt flyttade hit. Det var första sommaren med min nya pojkvän och han ville visa mig sina bästa platser.
- Nu åker vi och badar, kom igen! De hämtar oss med bilen nu!Bilen? Som uppväxt i en skärgårdskommun var jag oförberedd på den strapats badet innebar. Efter tjugo minuter fastklibbad vid sätet, med uppblåsbara jätteringar och svettiga saftflaskor i famnen är vi framme vid badet. Säger de. För jag ser då inget bad. Eller vadå, menar ni den där vassruggen som skymtar där borta bakom träden, grusvägen och jätteparkeringen som är helt fullproppad? Nej, inte den. Vi måste klättra upp för en grässlänt och vandra över ett berg först. Sen är vi framme vid "badet", som består av två stora klippor som vetter mot en liten sjö. På andra sidan ser man Lennakatten tuffa fram. Ni som känner till trakten förstår säkert att jag pratar om Fjällnorabadet. Mot min egen vilja blir jag fruktansvärt besviken. Känner mig som en riktig elitist, en otacksam utböling som inte uppskattar det jag har. Men jag gillar inte att bada i sjöar. Jag tycker det är kvalmigt, jolmigt och långt ifrån uppfriskande. Det enda jag gillar är klipporna och jag vet att det är därför det är just hit jag blivit körd av min snälla pojkvän som så gärna vill att jag ska trivas och tycka det är roligt i hans hemstad. Så jag kliver över myrstigen, klättrar nerför klippan och hoppar i. Vattnet är mörkt, djupt och förvånansvärt kallt.

Man vänjer sig. Sju år senare är jag också en Uppsalabo. Jag kan till och med utbrista ett "Åh vad skönt!" efter ett dopp. Jag älskar min pojkvän för att han orkar med mig fortfarande och släpar med mig på utflykt efter utflykt men riktiga bad, det är det inte. Ett riktigt bad förvandlas inte till en brun soppa när det är mycket folk och man kan inte tävlingssimma till andra sidan. Riktiga bad är salta friska med tång som skrapar mot benen. Så när julihettan kommer kommer ni inte att se mig plaska i Mälarvikar, då har jag rest till en blåsigare, kallare plats där man ser oljetankers vid horisonten. Glad sommar!

Johanna Stenius: Ett av mina första bad som Uppsalabo

KRÖNIKA. "Som uppväxt i en skärgårdskommun var jag oförberedd på den strapats badet innebar. Efter tjugo minuter fastklibbad vid sätet, med uppblåsbara jätteringar och svettiga saftflaskor i famnen är vi framme vid badet", skriver Johanna Stenius.