Min lärare Anneli och jag åker tillsammans till Trafikverkets inte särskilt inspirerande lokaler i Librobäck. I bilen har vi en tydlig arbetsfördelning. Jag försöker bli varm i kläderna bakom ratten, och Anneli erbjuder stöttande ord.
"Planera din körning", säger hon.
"Håll nerverna i styr", fortsätter hon.
Det är såklart inga banbrytande råd Anneli kommer med, men det känns ändå betryggande att höra.
Väl på Trafikverket hälsar jag på min inspektör för dagen. Det är en kvinna i 30-årsåldern som heter Emma. När vi promenerar mot bilen går hon snabbt igenom vad vi kommer göra under uppkörningen.
Jag lyssnar med ena örat. Anledningen till det är att jag är upptagen med att mala ett och samma mantra i huvudet.
"Inga. Enkla. Misstag."
Vi sätter oss i bilen och börjar rulla ut från industriområdet. Min tanke är att det kan vara bra att vara tydlig med hur jag resonerar när jag kör. Därför låter jag som en sportkommentator när jag förklarar varje beslut högt och tydligt för inspektören Emma.
"Här kommer en buss på en huvudled, så den ger jag företräde", säger jag.
Busschauffören bromsar in och stirrar på mig menande. Då slår det mig – det där är ingen huvudled.
Endast tre minuter in i uppkörningen och jag har redan skjutit mig själv i foten.
Vi åker ut från Librobäck och in på Bärbyleden. Nerverna har mig fortfarande i sitt obarmhärtiga grepp efter min tidigare tabbe. Men då börjar något hända. Jag börjar plötsligt köra helt okej. Det är inte så att jag bjuder på en uppvisning i körkonst, men jag tar mig fram på ett relativt säkert sätt.
På Tycho Hedéns väg ber Emma mig att svänga in till Lidl för att parkera. Linjerna är dock så utnötta att de knappt hade synts med ett förstoringsglas. Någon kirurgisk precision är alltså svår att utkräva.
När åtminstone delar av bilen är inne i rutan säger inspektören att det blivit dags att åka tillbaka till Trafikverket.
Tillbaka på Trafikverkets parkering förväntar jag mig ett tydligt besked. Gränsen mellan himmel och helvete på en uppkörning är om inte annat tydlig.
"Tänk på att placera bilen tydligt i framtiden", säger Emma.
Jag blir en smula perplex. Till slut säger Emma grattis, och jag inser att jag faktiskt klarat det.
Min lärare Anneli kommer och bjuder på en kram. Den första turen som körkortsinnehavare blir att köra tillbaka till trafikskolan med bilen. Jag lägger in R och ska triumfatorisk backa ut, men bilen rör sig inte ur fläcken.
"Handbromsen", säger Anneli med ett snett leende.