En kalender som knappast retar någon

Foto:

Uppsala2006-12-03 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Julkalendrarna är av tradition alltid föremål för
diskussioner. De är för skrämmande, för snälla, för
vidskepliga, för ?vuxna? eller för barnsliga. Men
årets upplaga kan rimligen inte reta någon människa. I
går visades andra avsnittet av LasseMajas detektivbyrå
i SVT1, och det säger mycket om driv och tempo att de
båda barnen fick sitt premiäruppdrag först i andra
delen. I stället har stort engagemang ägnats
scenografin som liksom snärjer in alla skådespelarna.

Här bortser jag dock från den fantastiskt välgjorda
småstadsmiljön, med vackra små hus, torg och gator.
Inte heller skådespelarna får en att jubla. De båda
barnen som spelar Lasse och Maja känns tillgjorda, och
replikerna ligger liksom inte rätt i deras munnar.
Detsamma gäller för övrigt också resten av ensemblen.
Budskapen bakom luckorna är heller inte klockrena, för
att uttrycka saken milt. I går stod det till exempel:
?Det är alltid tid för en peppis?. Inte förrän
Bolibompaprogramledaren översatte efter programmet
fattade jag att det handlade om pepparkakor. Däremot
uppskattar jag att det helt uppenbart är Maja och inte
Lasse som står för det mesta av duons tankeverksamhet.
I går råkade dessutom julkalendern ligga mellan två
suveräna och förstås helt oslagbara svenska
barnklassiker, Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga och
Barbro Lindgrens Loranga, Mazarin och Dartanjang, och
hamnade kanske därför i oförtjänt dåligt ljus.

Däremot har jag blivit rätt förtjust Femmans
julkalender Jul i Töyengatan som definitivt inte
vänder sig till barn utan snarare till vuxna i behov
av att konfronteras med sina fördomar. Kanalen visar
av tradition annorlunda, norska
julkalenderproduktioner. I år handlar det inte om
julenissar utan den muslimske, pakistanske skomakaren
Ali, i vars verkstad det märkligaste handlingar
utspelas. Här skojas det friskt med andra
invandrargrupper och vi tittare hajar till när
fördomarna vädras på ett sätt som man definitivt inte
är van vid i det ängsligt politiskt korrekta Sverige.
Och alla indignerade utrop fastnar i halsen eftersom
man inte kan ju harmas över att pakistanier skämtar om
korkade indier på samma sätt som vi svenskar gjorde om
dumma norrmän.

Sett på tv 3 december 2006


I dag tittar jag på SVT2 hela kvällen:
1. Dokument inifrån: Den deprimerade reporten kl 20
2. Ernst Billgrens AK3 kl 21.20
3. Kexi, säsongpremiär, kl 22.05
Läs mer om