En jul med långsittningar
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En annan SVT-klassiker jag njutit av är SVT-serien Markurells i Wadköping, som fortsätter i dag, torsdag. Ofta blir man ju besviken som vuxen över det man tyckte om som barn, men det gäller inte Markurells, med Edwin Adolphson som den illistige rödhårige värdshusvärden och Eva Dahlbeck som fru Markurell (minst lika rödhårig och listig.)
På juldagen startade svenska serien Snapphanar, som har en besk bismak av stumfilm, allt larmande till trots. Det handlar om överdrivna åtbörder och överdriven, spekulativ dramatik med mycket våld. Allt hoppande och springande och svingande med tillhyggen blir tröttsamt. Därtill kommer en styltig schablonartad dialog på dialekt, vilket ger en egendomlig touche av folklustspel.
Anders Ekborg, en annars mångsidig och duktig skådespelare, spelar rollen som kungens närmaste man och rådgivare. Men hur lätt är det att ta honom på allvar när han står i skogen och ropar "Sprid ut er! Sprid ut er" respektive "Träd fram, träd fram"?
Inte heller är det lätt att förstå hur SVT tänkt i sin planering kring upplägget. För i kväll - nu när serien är avslutad - visar man den "historiska dokumentären" Snapphanarnas krig, som skall förklara bakgrunden till händelserna på 1600-talet. Hade det inte varit bättre att ge tittarna den kunskapen som bakgrund, innan serien startade?
I kväll tittar jag på:
1. Minnenas television som visar tredje delen av Markurells i Wadköping (SVT2 kl 18.15)
2. Fotbolls-VM-krönikan (SVT1 kl 20.00)
3. Det allra sista avsnittet av Dokument utifrån, som i 35 år hjälpt till att försöka skapa förståelse för det som händer i den obegripliga världen runtomkring oss (SVT1 22.00)
28/12