"En av idrottsvärldens största ankdammar"
KRÖNIKA. Om du samlar representanterna för landets 88 bästa ishockeyklubbar och ber dem som vill ha 14 lag i elitserien räcka upp handen, lär rummet se ut som en bokskog.Trots det finns frågan inte ens på agendan i dag.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utspelet kom i veckan och pappan bakom var Frölundas ordförande Per-Anders Örtendahl som varnade för att klubbarna skulle få för höga kostnader i framtiden och sade att "vi måste blicka utanför vår snäva domän".
Någon som begrep det där sista? Inte?
Frågan är om han får ihop den ekvationen själv? Eftersom lönekostnaderna är den stora posten, torde det vara den som Per-Anders Örtendahl syftar till och det låter som en logisk kullerbytta.
Vilken föranleder några följdfrågor:
Hur skall man kunna stoppa löneutvecklingen genom att minska antalet lag? På papperet kan man kanske tro att tillgång och efterfrågan är de avgörande faktorerna, dvs att en minskning från ca 300- till 250 spelare innebär att man kan hålla nere lönekostnaderna, men verkligheten är en annan. Det blir i stället fler spelare som väljer exempelvis Ryssland, Tyskland, Schweiz, Italien eller Österrike och tyvärr lär det ofta handla om unga spelare som skulle må bättre av att få utvecklas ytterligare några år här i elitserien.
Om det här verkligen vore huvudskälet bakom utspelet, är ett lönetak den enda rimliga utvägen.
Vad händer med juniorerna? Utan att vara elak mot ishockeyn, är konkurrensen mördande inom fotbollen vid en jämförelse, men trots det dyker talangfulla stjärnor upp i stora lag och i landslagen. Vi kan ta Pato som det senaste exemplet, en spelare som är 18 år, som till vardags spelar i Milan och som är med i Brasiliens landslag. Men hur många 18-åringar har debuterat i Tre Kronor under de senaste tio åren? Jag kan inte det exakta svaret, men är säker på att vi inte behöver någon miniräknare.
Och vad händer med bredden om man i princip svetsar igen nålshuvudet? Vilka orkar, kan och har råd att elitsatsa av klubbarna i allsvenskan och division I? Vi skall komma ihåg att elitserieklubbarna vore ingenting utan alla de plantskolor som fostrar och utbildar talanger, men som inte får mer än småsmulor när elitklubbarna ätiti klart.
Om de här klubbarna ger upp, vilka skall utbilda unga spelare då i framtiden?
Varför hörs inga förslag från Per-Anders Örtedahl som skulle säkra återväxten? Det fungerar ju alldeles utomordentligt inom svensk fotboll.
Allt det här borde oroa Per-Anders Örtendahl. Han och hans vapendragare borde värna om en mer rättvis fördelning av pengarna, de borde komma med förslag som säkrar återväxten inom ungdoms- samt juniorishockeyn och jag är förvånad över att ingen elitserieklubb tycks vilja se problemen.
Eller kanske inte ändå. Elitserien måste vara en av idrottsvärldens största ankdammar.