Det värsta som finns i forskarvärlden är jäv, säger en erfaren professor, och fortsätter: om man upplever på något sätt att man är partisk så ska man kämpa som fasen för att få bort den fläcken.
Det är därför Vetenskapsforum covid-19, som samlar många av de forskare som kritiserat den svenska coronastrategin, så tydligt på sin hemsida deklarerar att de sprider "vetenskapligt baserad kunskap" och strävar efter "objektiv bedömning" och "ställningstaganden på vetenskaplig grund och etik."
Inga beroendeförhållanden här inte. Allt byggt på oberoende bedömning och granskning. Eller?
Två av gruppens frontfigurer är Uppsalaprofessorerna Björn Olsen och Åke Lundkvist. Av dokument att döma, som UNT tagit del av, ser de ibland ut att ha tänkt tvärtom. När kollegan och medförfattaren Erik Salaneck säger att det enda rätta är att dra tillbaka studien där allt inte verkar ha gått rätt till (vilket senare visar sig stämma) svarar Björn Olsen, huvudredaktör för tidskriften där studien är publicerad, att det värsta de kan göra i det läget är att formellt återkalla artikeln. Ingen kommer ändå att granska den, skriver han.
Och vad lockar forskare, i det här fallet Erik Salaneck, att sätta sitt namn på en artikel utan att ha full koll på förutsättningarna?
Det och annat i dokumenten vi läst reser frågor om jäv, beroende och oetik, alltså det som sägs vara det värsta forskarvärlden vet. Och det är de svaren vi söker. Inte om covidforskningen är livsviktig eller inte – för det vet vi säkert att den är.