Skådespelerskan Helena Bergström har aldrig gjort några skönhetsingrepp. I SVT berättar hon om när hon var ute med ett sällskap som sa: ”Men Helena, du kan väl göra någonting?”.
"Det kändes lite som att jag inte hade duschat. Att man nästan skulle skämmas för att man åldras på riktigt?", säger hon i inslaget.
Att det sker en förflyttning i synen på kvinnors åldrande är svårt att missa. Värst är det såklart för kvinnor i offentligheten. Men hetsen har även börjat sprida sig till kvinnor (och till viss del män) i alla delar av samhället. Det normala åldrandet ter sig alltmer onormalt.
Det som förut var: "Ska du ta nervgifter i pannan?" heter i dag att "ta hand om sig" och "fräscha upp sig". Några milliliter fillers fyller snabbt ut håligheter under ögonen eller ger volym till kinder som säckat ihop. Ett par botoxinjektioner i pannan mildrar och förebygger rynkor. Omgivningen märker kanske inte ens något, förutom att du plötsligt ser piggare ut.
Vi är två kvinnor, 44 och 48 år, som för länge sedan peakade skönhetsmässigt – i alla fall enligt de ideal vi alla hjärntvättas med. Att oförberedd möta sin egen spegelbild i ett skyltfönster eller i mobilens selfieläge kan vara minst sagt plågsamt. Ser jag verkligen ut så där? Frågorna som det är lätt att ställa sig är: Ska man hoppa på tåget och stoppa förfallet? Eller ska man stå kvar på perrongen och hitta acceptans i att alternativet till åldrande inte är ungdom utan döden?
Vi önskar att vi kunde vara som feelgood-författaren Emma Hamberg, som i en krönika i Amelia går till attack mot rynkdrevet och förklarar: "Jag tänker inte ägna en minut av mitt värdefulla liv åt självhat.”
I en rad artiklar granskar vi nu skönhetsbranschen i Uppsala: laglösheten, pengarna, idealen, vinnarna och förlorarna.
Vi har mött en värld av möjligheter till nya utseenden som vi inte visste fanns: ryska läppar, Barbienäsor och orgasmsprutor i underlivet. Och vi har fått syn på våra egna fördomar. Den som fixat överdrivet stora läppar höjer man på ögonbrynen åt. Medan den som "gjort något" utan att det syns snarare kan få oss att fundera: borde även jag?
Fast samtidigt. Även om man skulle gå all in på botox och fillers så finns det alltid två saker som kommer att avslöja ens fake-föryngring. Hals och händer. Kanske lika bra att skita i det?