AGNES DUNDER: Det sa bara "klick"

Kajsa Bergqvist hade visserligen tagit OS-brons i Sydney år 2000, VM-guld inomhus i Lissabon 2001, EM-guld i München 2002 och VM-guld inomhus 2003 (för att nämna några av medaljerna) innan det där märkliga ljudet i Båstad. Hon var verkligen ingen nybörjare, men det var där som jag såg den riktiga fajtern i Kajsa Bergqvist.

Jag har av någon anledning kvar röntgenbilderna på Bergqvists fot från Ängelholms sjukhus. Bilderna visar en envis liten benbit som sakta men säkert har skurit sönder Bergqvists hälsena under flera år. Med den lilla kniven i hälen hade alltså Kajsa Bergqvist hoppat till sig OS-brons och VM-guld.
En del idrottsmän behöver kniven mot strupen för att prestera, men en kniv mot hälsenan är knappast en drömsituation. Att Kajsa Bergqvist levde med den smärtan och ovissheten under dryga tio år i världseliten är imponerande.

Två dygn efter klicket i Båstad mötte Kajsa Bergqvist ofrivilligt pressen i ett av sjukhusets konferensrum. För att hålla humöret uppe upprepade hon samma ord gång på gång "Jag ska komma tillbaka, karriären är inte över". Vid den tidpunkten tror jag inte ens att läkaren som fixat ihop hennes hälsena trodde att det skulle gå. Jag gjorde det verkligen inte.

Men vad fel jag hade. Kajsa Bergqvist kom inte bara tillbaka, hon kom tillbaka på mindre än ett år, och i augusti 2005 stod hon högst upp på prispallen i VM i Helsingfors. Att ta guld i Finland var helt enligt Bergqvist plan, men det var knappast vad experterna och läkarna hade räknat med. Det var en sjuk prestation, nästintill övermänsklig.

Men man kan inte vara övermänsklig hela livet. En dag måste man ju vakna upp och bara vilja vara normal. Jag vet inte när den dagen inföll i Bergqvists liv, men jag tror det var långt innan VM i Osaka. Den där galna övermänskliga blicken såg man inte på hela förra säsongen, inte ens efter 2,02 i Turin. Och har man inte lusten, då ska man inte åka till OS. Det spelar ingen roll att Kajsa Bergqvist aldrig fick något OS-guld, det sa "klick" mellan Bergqvist och det svenska folket för länge sedan.

Agnes Dunder: Det sa bara "klick"

KRÖNIKA. Men det handlade inte om någon kärlekshistoria. Det var en hälsena som gick av. Först sa det "klick" och sedan hördes ett skrik. Det var den 18 juli 2004 i Båstad och det var just där som jag verkligen började beundra Kajsa Bergqvist.