Likt väldrillade soldater står alla som ska skriva provet på rad. En i taget får vi gå fram till katedern där kvinnan från Trafikverket som håller i det hela prickar av alla.
"Har du körkort i något annat EU-land?", frågar hon.
Alla får samma fråga. Rimligen hör samtliga också när personen framför får just den frågan, då det är fullkomligt knäpptyst i lokalen. Trots det svarar säkert hälften av provdeltagarna fel på det till synes ganska simpla spörsmålet.
"Ja, det har jag", säger en provdeltagare.
Kvinnan från Trafikverket ser förvånad ut.
"I vilket land?", säger hon.
Killen som just sagt att han har ett körkort i ett annat EU-land ser om möjligt ännu mer förvånad ut.
"Vadå land?", säger han.
Och så fortsätter det. Till slut sitter alla provdeltagare i sina stolar. Kvinnan från Trafikverket verkar ha repat sig från tågkraschen till upprop och går igenom hur provet fungerar. Det är inga större krusiduller.
Min strategi är tydlig. Egentligen har den inget med själva provet att göra, utan handlar bara om att managera förväntningar.
Jag är nämligen fullständigt övertygad om att det här provet kommer skita sig. Därför har jag inget att oroa mig över.
Ungefär halvvägs genom provet tar jag en titt runt i lokalen. Åldersfördelningen är ganska underlig. Skulle man rita en kurva över den skulle den se ut ungefär som en kamelrygg. Den första puckeln är de man förväntar sig se på ett teoriprov för körkort – ungtupparna.
Den andra puckeln är en inte riktigt lika homogen grupp. Åldrarna sträcker sig från kanske 35 år till 50 år. De allra flesta i den här gruppen verkar vara personer som relativt nyligen flyttat till Sverige, men som redan har körkort i sina respektive hemländer.
I ingenmanslandet på kamelens rygg finns det bara en person – jag. Åldersfördelningen är ett tecken, tänker jag. Universums sätt att säga att 25-åringar inte förväntas ta körkort.
Frågorna gör inte mycket för att förändra den bilden. Vissa är enkla, andra snudd på omöjliga.
I hörnet på min skärm ser jag hur timern som visar hur långt det är kvar på provet obönhörligen tickar vidare.
När det är några minuter kvar orkar jag inte mer. Människan är inte skapt för att sitta längre än 50 minuter i Trafikverkets fönsterlösa provlokaler.
Jag klickar på "lämna in" och börjar fundera på om det går att boka en ny provtid direkt i kassan. Då dyker en grön text upp på skärmen.
"Godkänt".