"Det fanns röster som sa att det kan bli krig, men ingen ingen INGEN trodde på det."
Orden är Viktorias, en av många ukrainska mammor som flytt Ukraina med sina barn. Hennes make, barnens pappa, är tillfångatagen av ryska styrkor. Nu bor hon och barnen i Uppsala. Eller bor och bor – själv skulle hon nog säga att de befinner sig här. De är i något slags limbo där de inte vet något om framtiden mer än att de vill hem till Ukraina, så fort det bara är möjligt.
Viktorias och hennes barns sinnesstämning liknar på pricken den hos andra ukrainska flyktingar jag mött. De är i chock över att deras till stora delar välmående och demokratiska land är i krig. De identifierar sig inte med att vara flyktingar. Längtan hem, och insikten om att det kanske går att återvända snart, gör det svårt att planera ens de närmaste veckorna i Sverige. Ta bara en sådan sak som att barnen pluggar kvar i sina ukrainska skolor, på distans. Fysiskt är de här. Mentalt är de nog i hög grad kvar i hemlandet.
Självklart lär det finnas många ukrainare här som känner och tänker annorlunda. Men överlag skiljer sig de ukrainska flyktingarnas situation mycket från andra flyktingar som kommit de senaste åren.
Syrier, afghaner, irakier och somalier flydde icke-demokratiska länder präglade av i regel långvariga oroligheter och fattigdom. Något som märktes på dem när de kom hit. Även om de kunde vara uppgivna tycktes de i regel ha accepterat, eller i alla fall funnit sig i, situationen. Under mina många reportage om flyktingar mötte jag ingen som tänkte sig att snart återvända – tvärtom ville de stanna.
En ironi är att ukrainare får uppehållstillstånd nästan direkt tack vare EU:s massflyktsdirektiv. Medan flyktingarna 2015, som drömde om att få vara kvar, kunde få vänta lång tid på besked.
I mars i år förberedde sig Sverige för en potentiell jättevåg av flyktingar. De blir lätta att integrera, sades det: många är högutbildade och de kulturella skillnaderna är förhållandevis små.
Nu har fokuset skiftat. Enligt Ukrainas gränspolis är det nu fler som återvänder än som lämnar landet. Den svenska regeringen gav häromdagen Migrationsverket i uppdrag att se hur man kan hjälpa de som vill återvända.
Jag hoppas verkligen att Viktoria och hennes barn kan åka hem snart. Och att deras make och pappa kan möta dem.