Den oduschade författaren är död
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dagens författare är någonting helt annat. Alltid nyduschad och redo att slå sig ned i närmaste tv-soffa för att uttrycka lagom myspysiga åsikter om senaste Bondrullen, kokainsniffande modeller eller något annat som engagerar folk lagom mycket just den här veckan. Och böckerna ska kunna avhandlas på samma flyktiga vis. Det ska vara lättläst, inte för djupt, inte för personligt, inte för jobbigt. Bara något enkelt folk kan läsa på bussen mellan jobbet och hemmet. Chic lit. Slitåsläng, nästa bok, tack och hej. Att skriva skönlitterärt är en skön dans på mjuka sidenlakan mellan gympass och sushilunch.
Kanske har böckerna till viss del ersatt kvällstidningarna, vars upplagor dalar. Språket är ofta lika enkelt, to the point och innehållet är inte sällan av samma simpla dramaturgiska karaktär. Inget fel med det. Ibland är det precis vad man behöver. Men känns det inte som om en alltför stor del av utbudet i kiosken där man kränger böcker och godis består av sådant som hade gjort sig bättre som ett uppslag i kvällspressens söndagsbilaga?
Det är säkert bra att dagens författare har koll på ekonomi, tar hand om sig själva och inte bara super ned sig hela tiden - sådant är ofräscht och allmänt värdelöst. Deras livslängd har dessutom säkert ökat med en hel massa år och vi hederliga samhällsmedborgare slipper bekosta dyra läkarbesök för att rädda människospillrors hälsa. Men kan man inte vara både ren, fin och fräsch och ändå skriva om saker som kan vara värt att återkomma till även nästa vecka? Jag önskar att det fanns utrymme för lite mer dämoner och ångest där på hyllan med pocketböcker. Någonting som stökar till de prydliga raderna en aning. För jämviktens skull.