HENRIK SUNDBOM: Den andra sidan

KRÖNIKA. För tredje kvällen i rad finner jag mig själv liggandes i TV-soffan med en barskrapad middagstallrik framför mig och fjärrkontrollen i handen. För tredje kvällen i rad kommer jag på mig själv med att repetitivt tänka "skit, skit, skit", i samma takt som jag trycker in kontrollens mjuka gummiknappar. För första gången på tre kvällar frågar jag mig själv vad jag håller på med?

Trettio sekunder av en dokumentär om trillingar i Sibirien. Trettio sekunder sångtävling mellan bredkäftade grodor. Trettio sekunder Carolina Gynning. Skit, skit, skit. Varför gör jag det här NU? Jag är inte utarbetad och trött, och borde inte ligga som en strandad val och plågas av något jag har makt att välja bort. Tvärtom.
När jag gick på gymnasiet, öster om Fyrisån, tyckte jag att Uppsala var en förbenat tråkig stad. Kvällarna var blanka i den slitna filofaxen, och spenderades oftast hemma framför TV:n. Det bjöds helt enkelt ingenting att göra. Så plötsligt, över en natt, öppnade sig en helt ny värld. Studentens Uppsala. Uppsala väster om Fyrisån, mellan Svandammen och Vasaparken. Varje kväll bjöds ett utbud minst lika digert som morgontidningens TV-tablå, och alltid mycket bättre.

Mina första tre år som student hade jag sällan en ledig kväll, utan ägnade mig åt att njuta av Uppsalas studentliv. Och nej, ni som tror att studentliv är synonymt med fest, ni har fel. För mig innebar det att utnyttja Stadsteaterns generösa studentrabatter. Att gå på gratis visningar av kvalitetsfilm i Ihressalen och att bevista olika studentföreningars intima föreläsningskvällar. På nationerna besökte jag jazzkonserter, litteraturkvällar och teaterpjäser. Och samtidigt hade jag en lätt ångest över alla de arrangemang jag såg anslag för eller fick inbjudningar till, som jag inte hann besöka. Kvällsseminarier, bokcirklar och utställningar.

Till hälften kommen på min tionde termin verkar jag vara på väg tillbaka mot nollpunkten. Hypokondrikern i mig fruktar liggsår, och jag reser mig bestämtt ur soffan. Ryggmärgen gör ett försök att styra mig mot köket och uppmanar mig att koka te, samtidigt som hjärnan ilsket tar kommandot och gör sig beredd att klä på sin kropp en kavaj och äntra första bästa konsert. För helvete, säger den till mig och rådet är så bra att det måste föras vidare: Studenttiden är för kort för att slösas bort! Ut och upplev, innan portarna stängs! Rätt vad det är sitter du där på andra sidan, och tittar drömmande på alla erbjudanden och studentrabatter du inte längre har rätt att nyttja, på alla evenemang du inte längre äger tillträde till, eller orkar gå på för att jobbet är för krävande. Då kommer du ångra att du bara tog till vara varannan kväll, att du inte reste mer, och att du inte läste fler böcker när du hade tid, ork och möjlighet!

Henrik Sundbom: Den andra sidan