Daniel Legue: Daniel Legue: "Vad mer kan man begära?"

KRÖNIKA. Sirius är bäst i superettan på en sak. Att mörka. I genrepet föll man mot Vasalund med 0-6. I premiären var det annorlunda. 23 minuter och ledning med 3-0. Det stavas drömöppning. 5-1 efter en mustig slutsignal vittnade bara om att det inte är något annat än en fullständig succé.

Daniel Legue - reporter

Daniel Legue - reporter

Foto:

Uppsala2008-04-15 21:14
Daniel Legue
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sirius var därmed enda bortalag som vann i premiären och enda lag som gjorde fem mål. Det känns näst intill overkligt för en pessimist som jag. Jag var osäker när det gällde försvaret, när det gällde målvakten, när det gällde målskyttet och när det gällde taktiken. Jag letar i bröstfickan och plockar fram det röda kortet. Alla eventuella frågor blev löjliga att ens fundera över när solen gick ner över östra Värmland exakt en vecka efter magplasket mot Vasalund. För detta var Sirius kväll och inget kunde stoppa de blåsvarta.

Det var många som jublade när förra årets nyförvärv visade sig vara rena drömvärvningar. Nu har Sirius gjort det igen. Mikael Nordh från BP skarvade in ledningsmålet. Alexander Gerndt från AIK nickade in det andra och Martin Ekström, även han från BP, slog in det matchavgörande 1-4-målet.
Vad mer kan man begära?
När sedan Pierre Gallo fortsätter att dominera sitt mittfält och hitta fram med de där passningarna som ser så löjligt enkla ut blir det svårt för alla motståndare.
Dessutom: taktiken gick hem på Stora Valla, publiken jublade och Sirius gick upp i serieledning.
Andreas Eriksson släpade som en skugga bakom Gerndt i en tydligt offensiv roll och hade som uppgift att hålla fast bollen högt i banan. Han lyckades som alltid med sitt uppdrag och fick sedan se Mani Tourang trolla fram på kanten och därmed var det avgjort. Vi såg prov på det redan under förra säsongen. Och att låta Ante smyga lite bakom den snabbe Gotlandssonen är ingen dum idé.
Sirius får en imponerande tung offensiv utan att tappa för mycket bakåt som var fallet förra säsongen. Nu fick de självklart en helt vansinnig utdelning med fem mål på sju avslut och man kan säkert fundera över en handfull andra tveksamheter.
Men åter igen, vad mer kan man begära?

I Degerfors förväntar man sig självklart mycket mer men de tillresta Siriussupportrarna kunde lämna arenan i ett lyckorus. De var många en solig eftermiddag i Skiljebo 2002 och under ett kallt superettakval i Väsby. Men uppslutningen i Degerfors var minst lika imponerande. Och ingen ropade efter Daniel Hoch.
När det gäller den mannen är det fortfarande helt omöjligt att veta om han är en tillgång eller börda för laget. Han öste in mål förra säsongen men verkar mest ha öst in mat inför den här säsongen. Om han kommer tillbaka i den form han var så har Sirius ytterligare ett segervapen.
Vad mer kan man begära?