En kompis ringde mig häromdagen och frågade vad som skilde en singel från en ungkarl. Han tyckte att ungkarl hade en mer negativ klang och var orolig över att han hade bytt beteckning, trots att han inte kände sig redo.
Men vad definierar då en ungkarl tänkte jag och mindes tillbaka på en händelse för något halvår sedan. Jag spelade ett vuxenpoängsspel med mina allra mest mogna vänner. Ett gift par som har förklätt den blivande barnkammaren i deras trea till världens största walk-in-closet. Överraskande nog hängde jag ändå med hyfsat bra mot paret.
Jag har ju ett jobb (2 vuxenpoäng) och driver mitt eget hushåll (2 vuxenpoäng). Jag undviker kaktusfällan (-2 vuxenpoäng) och imponerar i stället med pelargoner (+ 3 vuxenpoäng).
När spelet stod och vägde kom så den avgörande frågan:
"Om du är själv hemma och äter chips. Häller du upp chipsen i en skål, eller äter du direkt ur påsen?" (Om du äter direkt ur påsen får du -3 vuxenpoäng).
Ungkarlsgliringarna haglade när jag skamset inkasserade mina minuspoäng och förlusten var ett faktum. Men jag hade blivit en insikt rikare också.
För det första hade singeln aldrig ens varit hemma hos ett par för att spela vuxenpoängsspel en fredagskväll. Nej, singeln säger i princip upp bekantskapen med parvännerna och är ute på stan och lever om på helgerna. Det som definierar ungkarlen är parlivet utan partner och att middagarna blir lite fattigare när man äter själv. Typ tre komponenter, varav en är ketchup.
Ungkarl kanske låter lite oglamorös, men som tröst (ja, alltså till min kompis) är övergången från singel till ungkarl kanske bara ett tecken på mognad. Till skillnad från en singel, som i förnekelse envist hävdar att den "inte letar efter någon särskild", har ungkarlen slutat leka 20-åring och skapat plats för en människa vid sin sida. Allt som saknas är en chipsskål.