Takdroppet får mig att stanna och lyssna på trottoaren längs Östra Ågatan, det glittrar utmed husväggen och jag anar en värmande solstråle i pannan. Jag sluter ögonen och hör hästars galopperande hovslag, de kommer närmare. Ryttarna skriker, de har flaggor och sköldar i händerna. En rödskäggig man i täten tittar på mig och säger med stolt mörk röst - Kriget är över!
Jag öppnar ögonen igen och ler. Vinterkriget är över. Även om mer snö kommer falla, så vet man när dagen har kommit, då allt vänder. När man inte längre accepterar att gå till tåget i snowjoggers, att SITTA i kupén med överdragsbyxor och stjärtsvett. Skava på Friskis. Tvingas gå igenom S:t Per för att inte frysa häcken av sig. Köpa en morot på Ica City. Sova. Tvingas vakna i mörkret. Och om igen. Efter tre månader av total oglamor känner jag mig hungrig, farlig likt en lejonhona på soppdiet. Jag vill ha fashion, dyrt, slinkigt och himmelshöga klackar. Måla läppar som om det inte fanns någon morgondag. Sota ögonen stora som kastrullock. Jag ska dessutom sluta spara mina vackraste kläder till ett bättre tillfälle, och börja använda mina bästa klänningar på måndagarna.
Jag skriver i en rosa chiffongklänning som jag aldrig använder men absolut inte kan slänga. En bubblande halvtorr italienare gör mig sällskap. Alla kläder ligger runt mig, stora högar av vardagsplagg, träningskläder och paljettkreationer. Allt skit ska bort.
Förutom att rensa garderoben, sorterar jag också själva livet. Jag rensar ut bland vännerna. Energitjuvarna konfronteras eller sägs upp. Jag vill omge mig med människor som ger mig inspiration och kraft. Jag ska säga nej oftare, men säga ja till vännerna jag själv kan lita på när det blåser. Jag vill stressa mindre, inte maniskt boka upp varje kväll. Att få steka en ryggbiff och kolla på favvoprogrammet Lyxfällan som torsdagens enda plan.
Jag ska leva mer, oftare. Älska lite färre, extra mycket. Och bara använda mina flådigaste kläder. Så nu satsar jag på ett liv med hög standard och ett fashionabelt halvår, i november får jag ju vila igen.