Ingen tycks ha gjort någon djupare studie av denna subkultur så låt mig göra ett försök. Min undersökning är baserad på år av observationer, djupgående intervjuer (ofta i samband med att jag antingen sprungit eller cyklat ikapp någon av dem). Samt ett flertal kvalitativa gissningar.
Deras beteende kan verka sporadiskt och oplanerat men jag menar, då beteendet tycks upprepas, att det troligen handlar om en planerad sysselsättning – en så kallad hobby. Likt extremsportare är det vardagsspänning de är ute efter, något de får utlopp för genom olika lekar. Exempel på dessa är: ”Chickenrace med minibuss”, ”Oväntad svängom”, ”Här kommer jag - fotgängarfjant”, eller min favorit ”Titta vänster vid högerregel”.
Kanske är det så att deras dödsönskan ligger på ett omedvetet plan. En desperat grupp människor som känner att tillvaron endast är en enda lång kamp uppför en oändlig Carolinabacke. Att cykelkedjan i livet har hoppat av och att de nu bara står och trampar.
Den kanske viktigaste frågan är om dessa cykelgalningar själva är medvetna om sitt beteende. Skulle vi själva inse att vi tillhörde denna grupp om så var fallet? Kanske är det så att vi alla cyklar vi runt på en mental tandemcykel med Dr Jekyll där bak, men med Mr Hyde framme vid styret.
Här om dagen kom jag på mig själv med att leka ”Chickenrace med lastbil”, då jag och chauffören var oense om vem som hade företräde. Det var inte bara dumt, jag hade även fel. Så nu överväger jag att låsa min cykel och kasta ned nyckeln i närmsta gatubrunn.