Carl Göransson: "Jag blev förvånad - men väldigt glad"
KRÖNIKA. Direktsändningen från presentationen av EM-truppen var länge en enda stor gäspning.
Carl Göransson - reporter
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi som ändå lyckades hålla oss vakna till klockan 18.10 fick till slut lön för mödan. Det var då Lars Lagerbäck gav oss det 23:e och sista namnet i den svenska truppen:
- Nummer 17 heter Henrik Larsson, sade Lagerbäck.
Och EM-BOMBEN var ett faktum.
Henrik Larsson och ordet nej har ett mycket märkligt förhållande. Till exempel så inleder han 99,9 procent av sina svar i intervjuer med ett släpigt "näe". Dessutom kan ett envist nej från Larsson helt plötsligt ändras till ett ja.
Larsson verkar helt enkelt inte vara särskilt familjär med betydelsen av ordet nej, och egentligen borde jag väl därför inte ha blivit ett dugg förvånad över beskedet att Henke är tillbaka i blågult.
Men jag blev förvånad. Och framför allt väldigt glad.
För det är självklart att en motiverad Henrik Larsson är en man för den svenska EM-truppen. Både i allsvenskan och Uefacupen har Helsingborgs nummer 17 visat att han håller hög klass, och att 710920 är de första sex siffrorna i personnumret är ointressant så länge Edward Henrik Larsson fortsätter att vara en av landets bästa anfallare.
Och det känns på något sätt tryggt att ha med Henke i EM-truppen, inte minst nu när det finns en massa frågetecken kring hälsa och form hos herrar Ibrahimovic och Elmander.
Nu är det bara att hoppas att Henrik Larsson använder EM till att fixa ett snyggare slut på landslagskarriären än den där usla straffen som han slog i VM-åttondelen för två år sedan. Om inte annat kan han ju göra comeback lagom till VM i Sydafrika om två år...
Ska man ha några negativa synpunkter på den tredje återuppståndelsen så är det att det finns en gnutta illojalitet i Larssons comebackbeteende. Typ: "Jag orkar inte göra grovjobbet i Riga och Belfast, har helt enkelt ingen lust att spela sådana skitmatcher. Men om ni går till slutspel så kan ni ju alltid slå en signal."
Det är bara att hoppas att det inte finns landslagsspelare som tar efter Henrik Larsson just i det avseendet.
I övrigt var det på EM-truppsfronten intet nytt.
Målvakterna var de tre väntade, och Andreas Isaksson hade tilldelats nummer 1. Allt i sin ordning alltså.
På backsidan fick vi visserligen se fyra mästerskapsdebutanter i Majstorovic, Stoor, Granqvist och Dorsin - men de flesta i den kvartetten lär nog få spela fler matcher på landslagets Xbox än i själva EM-turneringen.
På mittfältet offrades Kennedy Bakircioglü, och i stället satsade förbundskaptenerna på pålitliga snuttefiltar som Niclas Alexandersson och Daniel Andersson.
Och efter Henkes ja så handlade det i anfallet bara om vem av Marcus, Markus och Marcus som skulle få se EM från tv-soffan. Kanske var det inte ens något svårt val när förbundskaptenerna beslutade att offret blev Berg, men jag hade föredragit att det hade hetat Rosenberg eller Allbäck.
Men nu är det som det är med den saken. Det fortsätter att vara svårare att spela sig in i än att spela sig ur det svenska landslaget, och om bara Johan Mjällby hade sagt att knät håller så hade han med all säkerhet tagit en plats i EM-truppen.