Bosse har tagit ESK till eliten för att stanna
Då och då dyker de upp, människorna som med glöd, kunnade och engagemang lyfter sin förening till en nivå den aldrig tidigare varit i närheten av. Ett bra exempel är Kim Knudsens förvandlingsnummer med Fyrisfjädern. Men den krönikan skall helt och hållet handla om Bo Petersson och Enköpings SK.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med Bosse Petersson - och sannolikt även efter så småningom - är ESK fotboll en klubb som kommit till svensk elitfotboll för att stanna.
1997 ramlade ESK ur division I och målsättningen var att direkt ta sig tillbaka. Men 2 februari 1998 hoppade dock Lennart Heneskär av jobbet som tränare i ESK och läget såg ett tag riktigt dystert ut, snudd på kaotiskt.
Ingen trodde väl då att det skulle bli startskottet på det överlägset mest framgångsrika årtiondet i klubbens historia.
Att hitta en tränare vid den tidpunkten på året var och är ett omöjligt uppdrag, men dåvarande ordföranden och nuvarande sportchefen Stefan Holm hade stenkoll. Han visste att det fanns en tränare ledig, en tränare med erfarenheter från bl a Trömsö i norska ligan, Kalamata i Grekiska ligan och Västerås SK i allsvenskan; Bo Petersson. Efter tre veckor av intensiva övertalningsförsök från en entusiastisk Holm, satte Bosse sin underskrift på kontraktet och på den vägen är det.
Frågan är om inte det här är Stefan Holms mest geniala värvning genom åren... Det är i alla fall det i mina ögon.
Bosse Petersson har rutinen och kunnandet, han är engagerad som få (vilket fortfarande leder till ett och annat ofrivilligt besök på läktarna) och han har visionerna. Hans åsikter väger tungt, han har pondus och han älskar dessutom att stå i händelsernas centrum. Det är ingen särskilt stor överdrift att påstå att han äger presskonferenserna och han är även grymt bra i TV3-studion.
Bosse fick kritik de första åren för att laget spelade tråkig fotboll och visst, de första åren i superettan med långbollar upp längs sidlinjerna var inte direkt publikfrierier, men Bosse visste vad som krävdes för att etablera ett lag i superettan och han lyckades med uppdraget. Han ställde samtidigt höga krav på organisationen och spelarmaterialet och man kan väl säga att det är först nu under de senaste åren som klubben och Petersson är på samma nivå.
Visserligen kan det tyckas märkligt att kalla en nykomling för etablerad, men det är så jag ser det. Att ESK trillade ned i ettan hösten 2004 var bara ett av två olycksfall i arbetet som inträffade efter 2001 när Bosse lämnat klubben den gången. Det andra var då ESK gick upp i allsvenskan hösten 2002. Visserligen var det en fantastisk fotbollsaga, men laget och klubben var inte redo den gången.
I dag är situationen annorlunda. Bosse Petersson, Jesper Blomqvist och Per-Åke Swärdh knöts tidigt upp och man har en - med superettamått mätt - bra organisation bakom, något som bekräftades då Sebastian Rajalakso och Martin Andersson blev klara för Djurgården för ett par veckor sedan och där ESK:s fotbollsordförande Claes Kinnander förklarade att pengarna skulle investeras i spelare och inget annat.
På frågan om ESK skulle till allsvenskan igen om ett par, tre år, svarade Bosse Petersson ja och drog på munnen. Jag kan inte riktigt bedöma om han menade allvar, men i dag vet ESK i alla fall vad det handlar om. 2003 var på intet sätt bortkastat. Klubben fick erfarenheter som man bara kan få om man varit med i skarpt läge.
För en vecka sedan skrev jag om Sirius och att de har goda möjligheter att gå hela vägen upp till allsvenskan på några års sikt. Kortat att tro att båda... Kanske.
Men låt mig säga så här; Min magkänsla säger att vi kommer att få se allsvensk herrfotboll i Uppland igen senast 2011. Om det blir på Studenternas eller Enavallen återstår att se.