SIMON BENDELIN: "Är det början på slutet eller slutet på början? "

Jag minns det som igår, fast det är eoner sedan i studenttid. Min första inskrivning, höstterminen 2002. Att man kan bli så nervös, när allt man ska göra är att säga "ja" en gång efter att ens namn ropats upp. Men tänk om rösten skär sig? Tänk om det bara blir ett gurgligt pip, istället för det lagom manligt mörka, lagom sexigt busiga jakande som jag tränat på i huvudet? Det skulle kunna påverka hela min studenttid. First impressions last och allt det där. Dessutom var jag reserv, så det var inte säkert att jag skulle få chansen att pipa till överhuvudtaget. Då hade jag suttit där och svettats förgäves, och min sorti riskerade att bli än mer pinsam.

Ni som läst mig tidigare är kanske aningen förvånade vid det här laget. Är det här samme kaxige kille som i krönika efter krönika dissekerat både universitet och studentliv? Dags för dagens första sanning. Jag är inte alls så självsäker som jag hittills gett sken av. Ofta är det med bävan som jag läser era kommentarer till mina krönikor och artiklar. Bävan över att bli sågad eller överbevisad. Jag har aldrig trott mig sitta inne med hela sanningen.

Nästan fem år efter det där uppropet börjar jag närma mig slutet. Eller åtminstone början på slutet. Eller kanske slutet på början? Och vilka år det har varit. Min CSN-skuld kunde ha varit dubbelt så stor, och det skulle ändå ha varit värt det. Nu är jag på väg in på en av landets tuffaste arbetsmarknader. Jag får hela tiden kämpa för att inte drunkna i allt medlidande människor känner kring mitt yrkesval. Och ändå är jag full av egen förtröstan. Jag ser det som en utmaning att försöka skaffa mig ett jobb.

Ju högre berget är, desto skönare när man väl kommit upp. Kanske är detta personliga avslöjande nummer två. Jag är faktiskt ingen pessimist. Egentligen hade jag aldrig tänkt bli en sådan där krönikör som bara klagar en massa, framförallt eftersom jag ju gillar både den här staden och vårat universitet så mycket. Jag hade tänkt skriva personligt och utlämnande, men klarade helt enkelt inte riktigt av det. Så det blev den ena politiska diskussionstexten efter den andra.

Jag är fortfarande nöjd med åtminstone några av dem, men det känns viktigt att påpeka att jag aldrig menade att elda på den generella framtidspessimism som redan är så stark. Jag tackar högre makter (till exempel de där inskrivarna) att jag hamnat där jag är, och jag är säker på att min examen från Uppsala universitet kommer att leda mig fram till nya spännande mål.

Hur det egentligen gick på uppropet? Mitt "ja" blev nog lite krystat efter de överdrivna förberedelserna, men rösten höll åtminstone. Helt okej med andra ord, i alla fall ingen katastrof med långsiktiga följder.

Simon listar...
Tre saker jag borde gjort under min studenttid:

1. Talat med fler av Uppsalas trevliga studentskor.
2. Kämpat hårdare för att få in en utlandstermin i min utbildning.
3. Försökt åtminstone några gånger till att klara stora nationspubrundan.

Simon Bendelin: "Är det början på slutet eller slutet på början? "

Min studenttid närmar sig sitt slut. Dags för en återblick, och ett och annat avslöjande, lovar Simon Bendelin.