Vi går i väntans tider jag och min familj. Vi har under ganska lång tid varit i händerna på kommun, blivande grannar, husritare och vår egen ambivalens, men det rullar på. En vacker dag står nog vårt drömhus på plats ändå.
Just nu funderar vi en hel del på vad vårt nya hem ska heta. Vi snackar inga livsavgörande beslut här, men vi pratar landet och vi pratar något riktigt hemtrevligt och passande. Förr i tiden hette ju hus och gårdar vackra namn, passande namn.
Jag vet att det finns en hel vetenskap kring sånt här (mest för att det var en av de kurser med platsgaranti jag sökte för att få loss ett kårleg när jag var ung och inte visste bättre ...).
Så nu gäller det att släppa loss och komma på det perfekta namnet.
Gården som vi ska bygga på heter Lövnäs. Det är en familjegård som varit vår i över hundra år. Nya Lövnäs? Blir ju lite skevt när det inte är så himla nytt längre. Lite som Upsala Nya Tidning som har funnits i 125 år, liksom …
Lilla Lövnäs? Skulle kunna funka, förutom den lilla detaljen att huset inte kommer att vara speciellt litet.
Det ligger vid ett träsk. Ja, det säger väl sig självt att det inte är en succe, rent namnmässigt. Lansträsk? Träskbo? Lövträsk? Inget man förknippar med de idylliska tankar jag har kring mitt kommande boendet på landet (ni som läst tidigare krönikor vet vad jag menar. Bullbak, blommiga tapeter, pelargoner och en big happy family)
Det kommer också att ligga på en höjd. Något med ”kullen”, kanske? Eller ”höjden”? Lövkullen? Lövhöjden? ... Lövhögen?
Jag är livrädd för att det ska låta för snobbigt för oss. Inget med ”Stora” och inget med ”Villa”, alltså.
Samtidigt ska det klinga hemtrevligt. Jag vill att man ska förstå att här är man välkommen, här bor det en mysig liten familj.
Lillamyshuset? Bullbakgården? Lyckebacken? Bulleribylyckehöjden? Pelargonälskarbacken? Ja, ni märker ju - jag har tappat greppet.
Just nu, innan vi börjat härja i marken finns det verkligen många ormar just där vårt hus ska stå. Påfallande ofta dyker “Ormgropen” upp som förslag från alla möjliga håll.
Och vad ska man säga? Speciellt snobbigt är det ju inte, i alla fall.