I den gamla tiden hade medierna publiceringsmonopol. En våldtäktsanklagelse mot en namngiven, icke dömd person skulle inte ha vidarebefordrats. Idag sitter var och en av oss privatpersoner som använder sociala medier på avtryckaren, vi beslutar vilka uppgifter som ska spridas vidare.
Hur hanterar vi detta? Förtalsmålet mot medieprofilen Cissi Wallin reser en rad principfrågor om hur samhället ska förhålla sig till sociala medier.
Det var i under metoo-hösten 2017 som Wallin i ett inlägg på Instagram anklagade journalisten Fredrik Virtanen för våldtäkt, en händelse som skulle ha inträffat 2006. Inlägget fick snabbt stor spridning.
Virtanen nekade till anklagelserna. Den polisutredning som gjordes fann inte heller bevis för påståendet om våldtäkt och lades ned. Fredrik Virtanen anmälde sedan Cissi Wallin för förtal, och nu har alltså åklagaren Daniel Suneson valt att väcka åtal.
I väntan på rättegång studsar diskussionen fram och tillbaka.
< Samhällets syn att den som inte dömts i domstol är att betrakta som oskyldig måste råda.
> Tystnadskulturen måste brytas, även om det har sitt pris.
< Brott ska anmälas till rättsväsendet, inte till folkdomstolen.
> Män med makt kommer ändå alltid undan.
< Det är oacceptabelt att någon får sitt liv förstört genom att bli uthängd på nätet.
> Inget är värre än alla ouppklarade våldtäkter.
Oavsett utgången blir domen intressant. Ord står mot ord om vad som hände den där natten 2006, men om jag förstår åklagaren rätt är det den stora spridningen av uppgiften och skadan det skapat som avgör saken, snarare än vem som talar sanning.
Men hur stor spridning måste en allvarlig anklagelse få för att det ska bedömas som grovt förtal?
Professor Bo Rothstein tillför på Expressens debattsida ett intressant perspektiv. Cissi Wallin har förvisso många följare på Instagram, men den största spridningen av våldtäktsanklagelsen stod skådespelaren Mia Skäringer för. När hon snabbt tryckte Wallins inlägg vidare till sin stora följarskara nådde det i ett slag flera hundratusen personer. Varför åtalas inte hon?
Eller alla de ansvariga utgivare som likt mig har rapporterat om saken i medierna, förvisso i ett tydligt journalistiskt syfte.
Det finns sedan länge pressetiska föreskrifter för publicering i etablerade medier. Nu är det dags att börja bygga regelverket för sociala medier.