Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt… Igår var det Vasaloppssöndag och grattis till de hurtiga och vältränade (?) som provade på upplevelsen. De har nog träningsvärk i både kropp och knopp i dag. Men – respekt!
Jag åkte inte i fädrens spår i år heller. Har aldrig gjort. Ändå kommer jag från Grycksbo i Dalarna där skidåkning på vintrarna i det närmaste var religion. En träningsform jag utövade, utan att ha något egentligt val, var att direkt efter skolan kasta mig ut i skogen och spåren där hemma. Oturligtvis föll ju mörkret under min runda, så den sista biten hem spurtade jag för glatta livet ifrån spöklika skuggor bakom flyttblock och trolliknande stubbar. Och var det inte en odöd som flåsade mig i nacken också? Men i tryggheten under den första vägbelysningens gula sken var allt bra igen.