Det var längesen jag var ute i dejtingsvängen. Eller vad snackar jag om… Jag har aldrig varit ute i dejtingsvängen. Innan jag träffade min nuvarande man så hade jag under en period ett konto på en dejtingsajt, men mer för att ”fönstershoppa” än för att träffa en partner. Under mina knapptryckningar blev dejtingsajten som en webbshop med kläder jag aldrig tänkt köpa. Jo då, visst skrev jag med några stycken men de flesta sorterades snabbt bort efter att man använt för många punkter i rad (… skrivs med tre punkter, inget annat) eller på grund av ett på tok för liberalt förhållningssätt till smileys. Min tid som nätdejtare avslutades abrupt när en person helt plötsligt la fram det barocka förslaget att vi skulle ses på en fika. Eftersom jag inte kunde tänka mig något värre än att träffa en främling över en romantiskt framkrystad kopp kaffe tog jag bort min profil samma dag. Jag var med andra ord en totalt värdelös nätdejtare.
Trots denna brist på erfarenhet har jag genom åren erbjudits en hygglig inblick i dejtingträsket genom bistånd av mina eminenta vänner. Jag vet vilka sajter som lockar vilka människor, vilka profilbilder man ska akta sig för och hur de flesta första dejter brukar gå till. Genom vännernas imponerande ihärdighet i att hitta någon värd att bli kär i har jag fått se, och häpnat över, den industri som nätdejtingen har blivit.
Det tycks som att ju mer etablerad nätdejtingen blir och ju fler som skapar ett konto, desto svårare blir det att träffa någon att bli tillsammans med. En konstig ekvation, jag vet. Men blotta vetskapen om att fler profiler och potentiella dejter väntar ett knapptryck bort verkar ha skapat en svårslagen otålighet. En halvdan första dejt får inga fler chanser när man vet att det väntar fem andra i inkorgen. Trist frisyr eller fel färg på skorna? ”Nästa!”
Och så kommer vi till det berömda och så hett eftertraktade ”klicket”. Det är nämligen inte bara viralsajterna som är på jakt efter klick. ”Det klickade inte” måste vara den mest använda frasen när det kommer till att avbryta ett dejtande – lagom diffust för att inte såra men tillräckligt definitivt för att inte lämna utrymme till frågetecken. Men hur många är det egentligen som har haft turen att höra det klicka första gången man träffar den som ska bli ens kärlek?
I själva verket måste man kanske passera den där första, nervdrypande koppen kaffe för att ens våga visa sitt vanliga oemotståndliga jag. Kanske behövs det ytterligare några träffar för att se om personen med ful frisyr faktiskt har de där egenskaperna en söker. För att inte drunkna i dejtingträsket behöver man kanske våga hålla fast i en livboj tillräckligt länge för att se om den håller.