”Nä men inte ska du ta fram finporslinet. Det är ju bara vi”, säger mamma och öppnar mitt skåp på jakt efter något från Ikea.
Jag tänker mig att detta är en väldigt vanlig scen som beskriver en vanlig generationskrock: Om ditt hem har ”finsaker” som du uteslutande använder till helgdags så är du sannolikt äldre. Slänger du fram samma kaffemuggar oberoende av dag eller gäster så är du sannolikt yngre.
Som fyrtioåring har jag en fot i varje läger. När jag växte upp hade jag vänner som hade finrum hemma. Mormor och morfar hade det. Faktum är att föräldrarna också har en form av finrum. I finrummet fick man inte leka, i något fall fick man knappt gå in där. Vissa finrum var stängda med glasdörrar och öppnades bara vid speciella tillfällen. I finrummet fanns en soffa, men absolut ingen tv.
Nu, på tiotalet, känner jag ingen under 60 år som har ett finrum på det sättet. Funktionalismens ambition att finrummet skulle bli ett sällskapsrum för alla tillfällen har till sist slagit igenom helt, efter decennier av klackar i backen från finrumsvurmarna. I mina vänners vardagsrum snirklar sig bilbanor över golvet. I soffan sitter barnen med smörgåskladdiga händer och pillar med sina surfplattor. När man dricker kaffe där så finns alltid risken att man sätter sig på en radiostyrd bil. Finrum? Knappast. Rum för vardagstrivsel? Definitivt.
Men kanske färgas jag ändå av min barndoms finrum när jag föreslår att nya soffan i nya hemmet inte ska vara någon matplats. Alltså som regel. Framför mig ser jag ju lite skräckslaget hur smörgåskladdiga händer sätter fläckar på soffkuddarna. Vi kommer överens om de självklara undantagen till denna regel: Fredagskvällar. Fika. Helgfrukost framför världscupen i längdskidor (mitt tillägg, mött av frågetecken från blivande sambon). Lördagsmys. Mer fika.
Finrummet finns i ryggraden, tillsammans med finporslinet. Tanken på att ens hem har inslag som kan användas som guldkant är lockande. Det man vill undvika är ju inte själva finrummet, utan att ”fin” ska vara för snävt, att "fin" ska förekomma så sällan att finrummet förblir stängt.
Jag tänker mig att jag gärna skulle blanda. Är de snyggaste kopparna finporslin? Ja, jag kanske inte använder dem till frukost, när man ändå är så yrvaken att man inte förmår att uppskatta snygg design. Men ett helt vanligt söndagsfika utan gäster och med en rulle köpekex är fint nog. Lite uppstyrt som förr, fast mest avslappnat som nu.