"Säg att han som kommer från Mellanöstern, han vill gärna jobba extra. Det vet jag. Han är så trevlig att prata med och snygg också! Under ramadan fastar han. Det har han berättat."
Min familjemedlem, snart 79 år, är lösningsfokuserad. Hon är en dam som har tröttnat på att det ofta saknas personal inom hemtjänsten. De som jobbar där har det stressigt i vanliga fall men vid manfall blir det inte roligt för någon inblandad. Därför vill hon att jag ska tala om för hemtjänstchefen vilken bra extrapersonal som finns att tillgå.
Jag tänker att chefen förmodligen redan vet det, men vill spara pengar och inte sätter in extrapersonal varje gång någon är borta. Men det säger jag inte, såklart. Besparingar ligger i tiden men det gör förstås personalbrist inom vårdyrken också. Manfallet inom hemtjänsten innebär att de som ska jobba i par – för att klara av lyften – får göra samma lyft, fast ensamma. Det innebär att de som anlitar hemtjänsten tvingas äta snabbt, blir slarvigt tvättade och knappt får duscha.
Min familjemedlem fick en stroke i somras och från att ha levt ett aktivt liv är hon förlamad i princip hela kroppen, bara en hand fungerar. Hon sitter i rullstol och är beroende av hemtjänstens besök fem, sex gånger om dagen.
Det goda i tragiken är att när hemtjänsten stiger på kommer världen kommer hem till henne; nu när hon själv inte kan resa längre. Hon uppskattar att personalen kommer från Somalia, Libanon, Sverige och många andra länder.
"Hon har magiska händer", säger min familjemedlem plötsligt.
"Vem då? undrar jag".
"Jag minns inte vad hon heter, men hon är från Litauen. Hon är så duktig och masserar så bra."
P4 Västernorrlands nyhet kom som en chock för oss bägge. Den om att vårdtagarna får välja bort hemtjänstpersonal med utländskt ursprung. P4 Västernorrland hade ringt runt och låtsats vara barn till äldre som önskade slippa hemtjänstpersonal med annan etniskt bakgrund än svensk och fått ja. Tack vare avslöjandet ska nu diskrimineringsombudsmannen göra en översyn.
Min familjemedlem bor i Västernorrland och gillar sin internationella hemtjänst. Hon tycker att flera av dem har det lilla extra i sin yrkesutövning och är förtjust i människor som har perspektiv som hon inte har stött på tidigare. Hon vill ha kvar dem.
"Vill du att jag berättar det för hemtjänstchefen?" frågar jag, med baktanken att de högljudda som klagar på människor med utländskt ursprung inte är de som ska få styra samhällsutvecklingen.
I så fall kan samma sak hända här, i Uppsala och i alla övriga Sveriges kommuner. Högljudda folk finns överallt. Vi som gillar mångfald måste öppna våra munnar och tala om att det är just så vi vill ha det.
"Ja, gör det, gärna för mig."