Engla Karlsson och Saga Gerdlöf, 14 år, går i dag i nian på Östervåla skola. De tycker läxor, prov och uppgifter, ofta med tajta deadlines, leder till stress. Enligt Saga är det i dag svårt för många elever att få hjälp i tid.
I Heby klarade 2021 bara 60 procent av niorna betyg i alla ämnen. På Östervåla skola bara knappt varannan.
Enligt rektor Anna Johansson beror detta främst på stor frånvaro och så kallade hemmasittare som har fått det allt svårare. En anti-pluggkultur finns rotad på orten, menar rektorn. Särskilt bland pojkar.
Skolan har enligt rektorn gjort flera åtgärder för att stävja detta. Bland annat har ett närvaro-team skapats, med krafter från både socialtjänst och specialpedagog. Gott så.
Problemet är bara att ungdomar inte är dumma i huvudet. De kanske är, vill jag påstå, de sista i världen som är det. De ser direkt när vuxenvärlden sviker.
14-åriga Saga Gerdlöf, i dag i nian på Östervåla skola, har en viktig poäng:
– Om någon i klassen har en diagnos och behöver hjälp får den en extraresurs. Men sen så fort det blir bättre försvinner resursen, då blir det svårt för personen igen.
En skola eller kommun har inte råd med extraresurser till exakt varje elev med svårigheter.
Men tänk ett varv till på det Saga Gerdlöf säger. Vilken signal sänder det?
Lägg därtill ett betygsystem som följer varje litet misstag (och framgång) du gör. En mobil i fickan där likes:en haglar – eller inte. Ett samhälle som skriker, framför allt till unga flickor, att fixa ögonbrynen innan matteläxan.
Jag undrar: Känner de unga att de får något tillbaka mer än krav? Vet de om att de är mer än en utgift eller ett mätdon?
Jag som tyckte livet var tillräckligt tufft med betyg från åttondeklass – utan en konstant plingande smartphone.
"Det är inte för epa-ungdomarna som det behöver göras grejer för. De har sin grej. Det är de andra ungdomarna som kanske inte har något specialintresse som behöver stöttning", säger skolvärden Tony Lundqvist till UNT. Här med eleven Ágúst Berglindarson.
Enligt Tony Lundqvist, skolvärd i Östervåla, finns det samtidigt i dag få saker att göra för unga i Östervåla.
Läget blev inte bättre när ungdomsgården slog igen.
Men hoppet är inte kört. Här finns ett gyllene läge för Heby kommun, föräldrar och kommunens föreningar och i övrigt finurliga företagare. Kan man gå ihop och skapa en omsorgsfull mötesplats – utanför skolan? Kan man fixa sommarjobb med betalning till flera (ja, trots att de går på högstadiet) så att unga tidigt får se andra världar än plugg i Uppsala eller kassan på Coop?
Kan man skapa en tillvaro, utanför skolan, där unga får vara sig själva och helt enkelt lära sig bli stolta över sig själva och vad man klarar av, ja, då har man kommit långt.
Vem vet, kanske någon hittar ett intresse eller en dröm på vägen som räddar livet på dem.