En kallelse till mammagruppen, det låg där i högen av oöppnade brev från skatteverket och försäkringskassan. Den låg där och skapade smygångest. Tanken att bli tvångsgrupperad med några hålögda men klämkäcka mammor skrämde mig.
Väninnorna har ju sagt att det är jättetrevligt med mammagrupp, att de brukade ordna champagne-torsdag med lyxiga tilltugg. Att det bara tog ett par stela träffar med prat om barnens motoriska utveckling, innan det även börjades prata om annat, typ vilka romantiska ställningar som funkar bäst att komma igång med efter förlossningen. Om papporna och deras egenheter.
Det är nu kommer det avslöjas att jag tog hem den där lilla bebin från BB utan något lämplighetsintyg, tänkte jag när jag började promenera mot barnavårdscentralen. Längs Luthagens äppelfyllda trottoarer vallfärdade nyblivna morsor i riktning mot mammaträffen. Som myror kring en sockerbit trängdes svarta, snabba vagnar kring entrén.
Jag som tänkt mig tre, fyra mammor med lite krystade leenden i en soffa eller liknande, möttes i stället av vad som skulle kunna vara en feministisk manifestation. 28 personer stirrade på mig och Hilding från ringen i rummet, 14 mammor och deras mer eller mindre gulliga ungar. Jag tog ett varv med alibi-leendet och sa ”sööööööt” till allas guldklimpar. En bild av oss allihop i bredd på gågatan dök upp i huvudet medan jag satte mig tillrätta.
En av mammorna berättar att hon har svårt att få tiden att räcka till. I paniken över den tryckande osäkerheten i rummet hör jag mig själv börja babbla. Det är inte förrän jag slutat prata och tystnaden är ännu mer aggressiv än tidigare jag förstår att jag kontrat med att Hilding sover till tio varje dag för att sedan ta tre timmars tupplur mitt på dagen… Lite för sent inser jag att jag borde följa upp med att jag kissade på mig när jag hoppade på brorsungarnas studsmatta häromdagen. Eller snabbversionen av min horribla förlossning.
Men räddningen kommer från höger, en strålande brunett berättar om sin Nils, att han älskar att kolla på TV. Och framförallt Big Brother. Längre hann vi inte, för hälften av ungarna började skrika, och medan decibelen smög uppåt funderade jag på den där champagne-torsdagen jag tänkt bjuda in till. Vågar man fråga om de kan skaffa barnvakt?
Frida Norén är journalist, inredare och bloggare. I helgen blir det två kalas för brorsungar som fyller år, kanske passar på att åka runt stan och kolla på några hus också. Tänkte dessutom reka lite på stan var mammagruppen kan fika med 14 barnvagnar.