Drömmen om en nakenträdgård

Foto:

Frida Norén2015-02-27 11:06
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sökes: Litet hus.

Finnes: Sekelskifteslya i Lut­hagen på 93 kvadrat med kakelugnar, såpade trägolv och generös takhöjd.

Jo ett litet hus känner jag att min familj ska ha och en gräsplätt för fotboll och tulpanlökar. Problemet är bara att hitta ett.

– Jag kan bo var som helst. Bara jag får bo med dig och Hilding, brukar jag säga till Jonas.

Fast man vill ju ha sjöglimt, lagom overallpromenad till dagis, sekelskiftscharm och hyfsat nyrenoverat också förstås. Viktigast av allt är en nakenträdgård. Att kunna stå med vippan i vädret och rensa ogräs utan att det väcker anstöt i ett allt för öppet landskap.

Efter att ha letat lite ett tag har vi kommit på att det inte är lätt att hitta utan att kompromissa. När jag hittar ett objekt med punschveranda, rosa pelargoner och snickargläjde i entrén får jag adrenalinpåslag. Jag skriker högt om att lägga dunderbud innan visning, kanske till och med osett. Jonas å andra sidan synar besiktningsprotokollen i flera timmar och hänger upp sig på energideklarationen, radonnivå, fukt i krypgrund eller någon annan oviktig detalj.

Jag längtar tillbaka till Mälaren. Tänk att kunna gå med lilla Hilding till stranden vid fiskeföreningen i Graneberg, där jag plockade snäckor som barn. Där jag kollade på mört genom springorna i bryggan. Ångesten är stor när vi går på visningar i barndomens kvarter och 30 bilar av senaste modell står parkerade längs gatan. Jag tvingas ifrågasätta ifall drömmen om sekelskiftes­charmen, punschverandan och kakelugnarna möjligtvis inte kan bytas ut mot en liten 70-talslåda i stället.

Jo det får nog blir så, jag vill inte bo upp alla pengar. En bekant slutade beställa latte och började i stället med släta svarta koppar, eftersom hon ville prova på hur det skulle bli ekonomiskt när de strax flyttade in i sitt nybyggda hus. Det är jag inte riktigt redo att offra.

Jag skulle dock kunna offra ganska mycket för det sjönära läget. Vi kommer nog aldrig bo finare än vi gör nu. Ändå önskar jag, om inte sjöglimt så cykelavstånd till ett kvällsdopp. Om någon med ett litet hus vill flytta till Dalgatan, så hör av er. Jag lovar att ta hand om er nakenträdgård.

I helgen: Husvisning på ett torp med magnifik punschveranda och för hög radonnivå. Dessutom måste vi babysäkra lägenheten nu när Hilding börjat ta sig fram som en sprinter i gåstolen.

Läs mer om