Musen kved. Vår nya, lurviga toalettgäst kom inte undan. Två hugg och så var den död. Jag drömde mardrömmar om det där natten efter. Då är det lättare att ta hand om kackerlackor, det är liksom okej att döda dem. För att inte tala om ”water bugs”, men de är kvicka och svåra att fånga. Fram med hushållspappersrullen bara. Samma sak efter att taket beslutade sig för att ge vika och släppa in vatten i vardagsrummet. Torka, torka. Vid den andra kackerlackans inträde i köket fick min, vanligtvis hårdhudade, sambo nog. ”Jag vill hem”, sa hon uppgivet drygt två månader in i New York-vistelsen. Kackerlackor kan ha det inflytandet på folk.
Det var en bra lägenhet, ”svensk standard” fick vi höra av vår svenska hyresvärd. Och det stämmer nog med New York-mått mätt. Den låg i Carroll Gardens i Brooklyn – ett område jag kan rekommendera till alla. Dyrt var det dessutom, precis som med alla bostäder i New York. Samma visa i Buenos Aires, Argentinas huvudstad, när jag bodde där några månader 2011. Ett rum för två på åtta kvadrat i ett residens som var osedvanligt fräscht för att ligga i Buenos Aires. Mitt i centrum dessutom. Det fanns dock nackdelar även här.
Det tog några dagar för denna unga man från Småland, alltså jag, innan han insåg att den starka, söta lukten i rummet i Buenos Aires var marijuanalukt. ”Han som bodde där förut gjorde inte annat än att röka gräs på rummet i ett års tid”, sa mina grannar. När jag flyttade till Uppsala hade jag nästan samma otur, men med kryddstarka nudlar istället för marijuana. Fråga mig inte varför man steker kryddstarka nudlar eller röker marijuana på rummet men det är tydligen något utbytesstudenter gör.
Hur som helst, i Sverige sanerades rummet, väggar målades om och rummet blev som nytt. Vi har ju en annan standard i Sverige som gäller (nästan) alla på ett annat sätt än i de flesta andra länder. En standard vi ska vara oerhört stolta över, och glada för. Även om hotellen utomlands oftast må vara glamourösa, finns där en sida av bostadsmarknaden som vi sällan ser.
I det marijuanaluktande rummet i Buenos Aires var det bara att härda ut. Jag vädrade dag ut och dag in genom att öppna fönstret mot ett schakt med hundratals duvor och hålla tummarna för att duvorna inte skulle flyga in. I New York tog vi fram hushållspappersrullen, oavsett om det rörde djur eller regnvatten i vardagsrummet. Allt har ju sin charm.
Gräset grönskar här
Filip Johansson har bott både i New York och i Buenos Aires. Han saknar varken marijuanalukten eller kackerlackorna.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.