Nej, självklart lämnar vi i min familj inte vårt barn på dagis om denne är sjuk. Men poängen är att man inte alltid riktigt vet – och häri ligger förstås den stora, svåra, ja nästan oövervinnerliga utmaningen för oss småbarnsföräldrar.
Det gäller att vara rapp i hjärnan. Att kunna ta snabba beslut utifrån rådande läge. Att tänka rationellt. Allt för att helheten ska bli så bra som möjligt.
Det där var alltså inte en jobbannons för en tjänst som vd i ett medelstort bolag. Eller jo, möjligen i Familjen AB. För där krävs allt det där, och tyvärr ska besluten dessutom tas tidigt på morgonen – en tid på dygnet då undertecknad mer ofta än sällan känner sig som en zombie.
Låt oss då kort sammanfatta alternativen:
- Vab: Den av oss föräldrar med slappast schema för dagen får stanna hemma med lillen. Ofta är dock allmäntillståndet (tack och lov) inte särskilt nedsatt för tvååringen vilket innebär bad, promenad eller lek i lekparken. Jobbet tänker jag inte på. På fredag får jag dock täcka för alla dagar jag missat under veckan. Således en härlig cocktail av stress och ångest innan tacokvällen framför På Spåret kan ta vid. Och just det, pengar? Vad är det?
- Vobb: Vad skönt, tänker jag. Att slå flera flugor i en smäll samtidigt. Att vara effektiv. Och tack till min arbetsgivare som låter mig jobba (vobba) hemifrån. På kvällen är huvudet en sörja. Vad heter jag? Vem är jag? Och har jag ställt in mjölken i kylen? Nåväl, jag får i alla fall lön den här månaden också.
- Jobb: Äh, vi lämnar på dagis, vad kan gå fel? Lillen är ju pigg. Spola fram till 12.53 samma dag: "Hej, ert barn har haft väldigt rinniga ögon. Vi tror att det är ögoninflammation. Bra om ni kan hämta". Absolut. Det var en chansning – och den gick inte hem. Som livet i övrigt då.
Nåväl, kanske är tonen lite väl dystopisk. Det är ett pussel att lägga, det tror jag vi alla har klart för oss. Samtidigt får man inse att det här är livet – som man själv har valt. Och när allt kommer till kritan är det ett underbart liv. Det tycker i alla fall jag. Och då är jag ändå stresskänslig.
En vab-dag här, en vobb-dag där. Och så den där nobben förstås.
Men i slutet av dagen – när pusslet är lagt för den här gången – blir det ändå ett ganska vackert motiv.