I somras köpte vi vår allra första egna lägenhet. Detta efter en lång rad förlorade budgivningar och osunt mycket tid spenderad på Hemnet. Till slut var denna ljusa tvåa i alla fall vår och det bästa av allt: för första gången i mitt liv hade jag fått en balkong. Pysslet satte igång direkt och vi hängde upp lyktor, myste till det med färgglada trasmattor, satte ut stora krukor med gröna växter och placerade ut ljusslingor. Och balkongen blev faktiskt den härliga lilla oas som vi drömt om. De måltider som intogs inomhus den sommaren kan jag räkna på en hand. När solen gått ner tände vi levande ljus och kunde konstatera att vi hade blivit riktiga balkongmänniskor.
Men något har hänt sedan dess. Efter flera månaders mörker och grå sörja har solen för första gången tittat fram. Och i dess ljus syns inte bara dammråttorna som boat in sig i hörnen, utan också min fina balkong post vinter. Som dessvärre inte är lika härligt hemtrevlig längre. Möjligtvis kan den falla under benämningen bohemisk. Den färgglada trasmattan är nu sur och ingrott fuktig, växterna sedan länge sönderfrusna och jag upptäckte också, ve och fasa, att vi glömt att ta in dynorna till de sköna nya (nåja, inköpta på Blocket) rottingstolarna. Grillen, ett par ölburkar från en trevlig sommarkväll och ett antal byttor med målarfärg pryder också denna svunna sommardröm.
Vi är många som gärna handlar second hand och fyndar renoveringsobjekt, för att det är fint men också för att tär lite mindre på miljösamvetet. Ibland är det lätt att glömma att man också ska ta hand om sina egna gamla saker. I sommar ska vi lägga trall på golvet och när jag hängt upp nya lyktor, planterat nya växter och köpt nya (second hand) stolsdynor är jag säker på att även detta blir en härlig sommar. När sedan hösten kommer lovar jag att ta hand om min balkong, såväl i nöd som i lust.