Nu kan det sägas. Vi har varken ordningssinne eller gröna fingrar. Vi skördar frukterna av tidigare husägares flit.
Vindruvorna klänger svartblå och frostnupna mot den vita husväggen. Små och söta. Inte vår förtjänst. Men vi njuter och spottar kärnor på gräsmattan.
Vi ska bättra oss när det gäller tomten. En ek som skymmer och dräller klibbiga blad omkring sig över bilen, på trottoaren och över brevlådan ska bort.
Spretiga buskar ska tuktas och en altan byggas i hörnet mot grannens garage. Häcken mejar vi helt enkelt ned.
Rabatterna? Jaa, jodå, kommande vår ska vi väl, fån’t vi se då…
En del människor har bilen i garaget. Kul. Vi har en garagevägg täckt av bokhyllor. Ännu ouppackade flyttlådor, diverse cyklar, prylar och mojänger fyller resten. Sortera, slänga och behålla ytterst lite är en god tanke. Ännu inte omvandlad i handling.
Inomhus: var sitt arbetsrum med väggarna täckta av bokhyllor. Under taket i vardagsrummet och hallen löper vägghängda hyllor med böcker. Konst låter så pretentiöst, men vi har hängt en del av våra målningar och grafiska blad därunder. Resten står travade i förrådet. Efterlängtade.
Vi behöver fler väggar. Någon?
Två långa liv har förts samman. Det går mycket bra på det känslomässiga planet, men det materiella… Ut åker soffor, bord och stolar, bort slumpas påslakan, mattor, glas och porslin.
Trivsamt har vi det, när vi lyckas hålla värsta oordentligheten stången. Synd bara att det inte är oftare. Vi har väldigt svårt för det där med ”var sak på sin plats”. Det blir snarare allt överallt samtidigt.
Jag läser inredningstidningar och designmagasin. Vet precis. Jodå. Ge mig en friggebod eller herrgård att inreda och fria händer samt obegränsad ekonomi. Eller loppisuppdrag för en etta med 5 000-kronorsbudget. Jajamen.
Men på hemmaplan. 90 kvadrat med arvegods, nyinköp, datorer, synth, gitarrer, böcker, böcker, böcker. Hä går int. Min estetik lever bara som tanke.
Skippa hälften av böckerna, säger somliga.
Hut! Få oss att gråta på det där viset!
Får det vara en vindruva?