Jag är tillräckligt gammal för att minnas när det häftigaste man kunde ha i sovrummet var en vattensäng med inbyggd klockradio i ramen.
Jag kommer ihåg att jag såg en sådan möbel i en katalog och tänkte att det här, det är framtiden.
Numera vet vi att den första generationens vattensängar böljade som ett stormigt hav så fort man rörde sig och skulle den inbyggda klockradion sluta fungera så var man tvungen att ta med sig halva sängramen till radiohandlaren för att få den lagad.
Genom åren har heminredningsbutikerna lyckats sälja på oss en myriad prylar som kändes så praktiska och dekorativa vid inköpstillfället, men som ganska snart visade sig vara både opraktiska och förfulande.
För ett par decennier sedan skulle till exempel alla kök utrustas med vägghängda konservöppnare. I dag är det väl få som drömmer om att få inreda sina matlagningsutrymmen med vevförsedda plastklossar.
I min barndom hade de flesta en så kallad stövelknekt på golvet i hallen, oftast en stor och extremt ful skalbagge i gjutjärn som skulle underlätta när man tog av sig skorna. Stövelknekten erbjöd en lösning på ett problem som aldrig var särskilt stort. Jag kan i alla fall inte minnas när jag hade svårt för att få av mig skorna senast.
Marknaden för onödiga hemmaprylar har inte minskat om nu någon tror det, tvärtom. Hur ofta använder ni till exempel era pastamaskiner, lattevispar, ankpressar, ostrongafflar, chokladfontäner och mobiltelefonställ utformade som fåtöljer?
Snart drar julhandeln i gång och ännu fler fullständigt onödiga prylar kommer att byta ägare. Tänk efter: Behöver din svåger verkligen en vinluftare? Är din syster betjänt av en badrumsvåg med inbyggt trådlöst nätverk?
Björn Lövenlid