Jag vet inte om SMHI har tagit höst i Uppland än. Kanske inte, det brukar ju dröja några veckor till innan dygnsmedeltemperaturen kryper under det erfordrade tiograders-strecket. Men hemma hos oss råder inga tvivel – här har det blivit höst. Lamporna står tända även på dagen, duntäckena är tillbaka i sängen och kaminen har tänts för första gången sedan i april. Varje kväll konstaterar vi att eftermiddagarna blir kortare och kortare och nu står det inte på innan kvällen börjar strax efter lunch.
Jag läser att Sveriges lantbruksuniversitet ber allmänheten rapportera in hösttecken, de är lika viktiga som vårtecken säger man. Må så vara – men lika upplyftande är de inte, tänker jag dystert när jag inleder ännu en fruktlös kamp mot höstettriga klungor av bananflugor i köket. Visst är det vackert med alla färger en klar och vacker höstdag och visst är det roligt att köpa höstiga ljusstakar, plädar och tekoppar. Men ändå… Det är svårt att bli sams med tanken på långa månader av mörker och kyla.
Ute i trädgården blir hösten ännu påtagligare. Bären på buskarna har skrumpnat ihop till små sorgliga russin och de sista rosbladen har fallit från sina stänglar. Det är för kallt att gå barfota i gräset och humlen har börjat gulna. Och den enda höstgrejen jag sett fram emot – äppelskörden – har gått om intet eftersom vartenda äppelträd har dukat för den otrevliga nya bekantskapen äppelskorven.
Men häromdagen hittade jag ändå oväntad tröst i just trädgården. När jag läste på om trädgårdsskötsel slog det mig - även om det långa vinterhalvåret är på intåg vad gäller temperaturen kan man på sätt och vis säga att våren precis har börjat ute i trädgården. Det är ju nu man ska städa och rensa trädgården inför värmens återkomst och de perenner, buskar, tulpaner och lökar som man vill njuta av till våren ska sås nu. Så nu till helgen inleder jag våren 2013 med vårbruk i trädgården och de 228 dagar som är kvar till första maj får helt enkelt räknas som en enda lång förvår.
