Linn Kierkegaard: Trofén samlar damm i köket

Sommartid är auktionstid. Utmärkta tillfällen för oss som älskar gamla grejer att göra fina fynd, sägs det. Men jag vet ändå inte om det är min grej. Första – och hittills enda – gången jag besökt en auktion resulterade det egentligen bara i ett ohälsosamt stresspåslag och en ganska ovälkommen insikt om att jag är lika dålig vinnare som förlorare.

Det var en gårdsauktion på den uppländska landsbygden. I bersån stod fästmanssoffor och hallmöbler, i träden hängde lampor och trasmattor och på borden fanns prylar i all oändlighet. Vi drack kaffe ur plastmuggar, åt hembakad sockerkaka och spanade in en rad fina föremål som vi hoppades få med oss hem.

Men när auktionen väl startade insåg jag snabbt att det inte var en särskilt bra shoppingmetod för oss med beslutsångest. Jag förlamades av tidspressen och hann inte ens börja fundera på om jag skulle lägga ett bud eller inte innan klubban slog till någon medtävlares fördel. Klenod efter klenod förlorades framför näsan på mig och lagom till budgivningen på en gammal sockerlåda skulle börja hade jag blivit desperat.

Jag antar att det var i det ögonblicket som auktionsdjävulen flög i mig. ”Höj. Höj för helvete!” väste jag mellan tänderna till min sambo och petade honom ilsket i ryggen. Plötsligt var den där kantstötta sockerlådan viktigare än allting annat i hela världen och vi skulle vinna budgivningen om det så ruinerade oss på kuppen. När jag senare trängde mig därifrån med lådan tätt tryckt mot bröstet unnade jag mig ett triumferande leende mot förlorarna i budgivningen (det har i efterhand påståtts att jag även lipade men det är helt enkelt inte sant).

Inte förrän i bilen på slingriga grusvägar hem rann segerruset av mig. Jag satt med sockerlådan i knäet, strök den frånvarande över locket och funderade på vad i hela världen man använder en stor sockerlåda till i en tidsålder av perfekt fabriksskurna sockerbitar. Och var skulle jag få plats med den? Med tiden hamnade den på en hylla i köket. Där står den i dag och beter sig precis som en trofé ska göra – samlar damm och minner om forna segrar.