I’m goin’ in. Likt hjälten i Hollywoodfilm är det bara att stålsätta sig. Ställa in sig på krig och gå till attack. Det är jag mot min största fiende; Förrådet.
Ända sedan min första flytt har vi fört en ojämn kamp. Oftast orkar jag inte ens ta fajten. Men en gång om året ungefär, tar jag strid.
Som jag nämnt tidigare har jag flyttat många gånger. Det innebär i sin tur att jag har packat ihop mina grejor i lådor många gånger. Ibland går det lite hastigt och det är inte längre givet vad som finns i varje kartong. Efter senaste flytten har förrådet varit fullpackat med flyttlådor. Någonstans där i gömmorna finns familjens långfärdsskridskor. Inför sportlovet rustade jag mig och gjorde anfall. Nu skulle skrillorna återfinnas.
En människokropp består, som ni säkert vet, till omkring 60 procent av vatten. Vårt förråd innehåller ungefär samma proportion papper, skor och böcker. Det är dessa föremål som håller förrådet vid liv, essensen i dess existens. Hjälten (jag) i den här historien måste alltså bekämpa gamla tofflor och gulnade boksidor för att hitta det jag letar efter; skrillorna.
Det här är några av de saker jag fann i kartongernas kungadöme: min gamla dator (alltså gammal som i säkert över 20 år), lådan med arbetsprover från mitt allra första jobb (det är verkligen en hel låda med artiklar, jag är för nostalgisk för att slänga dem) och en helt oanvänd ryggsäck med en campingstol.
Men plötsligt blir jakten lite mer spännande. Där är ett foto jag saknat. Min solhatt från förra sommaren. Ett halsband som jag lånat. Jag gräver mig igenom kartong efter kartong, packar om, slänger saker. Nu går det att ta sig till en av lådorna längst in. Jag krånglar mig in sidledes, hukar under ett hyllplan. Runt omkring står höga staplar med ompackade lådor. Tänker tanken, tänk om de faller! Äsch, lutar mig ner, öppnar locket.
Överst en gammal Guns N’ Roses-tröja. Den bor bra i förrådet. Sentimental som jag är vill jag ha den kvar, men inte på mig. (En del skulle anklaga mig för att hamstra.) Hittar ett gäng sommarskor. Längre ned, tunga rullar på rad. Enkronor. Fem pengarör om 50 kronor. Och där, än bättre, en handskriven meny, smyckad med snirkliga blommor. Ett kärt minne från en liten restaurang i Montenegro. Min och mannens första resa. Trodde den lappen var borta.
Då hörs kraschen. En bilbarnstol och en skolåda rasar i backen. Jag klarar mig oskadd. Men förrådskriget avslutas för den här gången. Jag fann aldrig skridskorna. Men väl en massa andra skatter. Vad döljer sig i ditt förråd?