Jakten på ett nytt boende innebär att man måste göra en mängd kompromisser. Vill man bo mitt i smeten så har man inte råd att bo stort. Vill man bo stort så har man inte råd att bo mitt i smeten, och så vidare.
I inredningsreportagens värld ser det emellertid helt annorlunda ut. Där är det bara en fråga om att välja det man helst vill ha. Något så irrelevant som pengar tycks ingen behöva bry sig om.
Jag läser om en familj på Lidingö: ”Det är magiskt att skapa sitt hem efter sina behov och önskemål”, säger mamman. När hon skulle välja tomt ville hon helst ha mark med havsutsikt, så det fick det bli. Planlösningen skulle dessutom vara öppen med stora ytor för barnen att leka på.
Eftersom familjen tycker att kylskåp är för små så har de inrett ett kylrum i stället där man kan ”stapla in hur mycket som helst”.
Det var också viktigt för dem att badrummet skulle vara stort, och sjöutsikt från badkarskanten var ett krav.
I ett annat reportage om en nybyggd villa vid vattnet läser jag att husägarna ”sprängde budgeten flera gånger om, men det var det värt”.
Syftet med reportagen sägs vara att ge inspiration, men i många fall blir de bara ett sätt för framgångsrika familjer att visa upp sina ekonomiska resurser.
I många fall ”råkar” dessutom husägaren själv vara inredningsarkitekt och äga en egen firma i byggsektorn. När sådana proffs visar upp sina privata hem i reportage blir det ungefär som att låta verkställande direktören för Volvo visa upp sin egen Volvobil och förklara för läsarna varför han är så otroligt nöjd med den.