Jag är jämn i temperamentet, eftertänksam och inte särskilt impulsiv som person. Men trots detta sugs jag väldigt lätt in i alla former av nystarter. Jag älskar känslan av nystart och framkallar den lätt på egen hand varje höst, varje nyår och varje vår. Och nu – när jag är mitt inne i en flytt – så rusar en intensiv känsla av nystart deluxe i kroppen på full hastighet. Det här, banne mig, är nystarternas nystart.
Plötsligt ska mitt liv bli så mycket bättre på alla plan. Jag ska bli lyckligare. Jag ska tillbringa mer tid hemma. Jag ska bli mer välorganiserad, ha ett mer välstädat kök, lyckas bättre med inredningen, bjuda hem fler vänner på middag, handarbeta mera, lära mig virka ordentligt, ta med mig fler matlådor till jobbet, samt på det stora hela äta bättre. Just det, jag ska också göra fler långkok, baka mera bröd och öva mer på att göra snygga bullar och sötsaker. Och lyckas med den perfekta fickparkeringen minst 8 gånger av 10.
Det känns i kroppen! Jag ser fram emot alla dessa förändringar med samma intensiva hopp. Men när jag nu ser dem på pränt så börjar jag ju undra över min egen slutledningsförmåga. Att jag ska bli lyckligare och vara mer hemma är en sak – själva anledningen till att jag flyttar är kärleken, så det känns rimligt. Men varför jag plötsligt skulle få mer tid till att laga mat och göra långkok när jag tidigare bott ensam och nu får sällskap är ju högst oklart. Och hur mitt hem ska bli mer välstädat samtidigt som jag ska njuta mer av livet och göra mer av allt jag radade upp ovan är också… tja, en aning oklart.
Men samtidigt. Jag passar på att vara irrationell och njuta av känslan. Tids nog märker jag väl att jag inte automatiskt kommer att bli bättre på att virka bara för att jag flyttar till en ny lägenhet. Men den smällen tar jag då. Har jag tur sker det inte förrän framåt nyår och då kommer ändå ett nytt tillfälle till nystart: Årsskiftet. 2015 ska minsann bli året då jag äntligen har ett välstädat kök och bakar mera bröd!
Ja, så blir det nog.