Första gången jag bytte adress var jag ett och ett halvt år. Flytten gick över gatan, i Årsta i Uppsala. Nästa gång var jag 19 år, blivande student och i en helt ny stad. Jag hade hittat ett inneboende hos tanten Eivor i Jönköping. Jag hade ett rum, inklusive getingbo, på vindsvåningen och sprang ned i källaren när jag skulle duscha. Det var enkelt, men superbilligt och passade väl för mig som var undermålig i hemkunskap.
Minns Eivors ilska när jag tryckt i gång tvättmaskinen i källaren – utan att först vrida på vattnet. Men hon var rar, tanten. Efter en kortare flytt till det större vindsrummet drog jag vidare.
Jag flyttade ihop med två kursare i en trea närmare centrum. Kombolivet bjöd på långa nätter och många koppar te. Men tre viljor ville olika. På sommaren flyttade vi alla tillbaka till våra hemstäder. Till hösten blev det korridorsboende i stället. Därefter tillbaka till föräldrahemmet.
En praktik på Åland förde mig till en liten etta i centrum av Mariehamn. Åter i Uppsala hyrde jag en kursares möblerade studentlägenhet på Rackarberget.
Efter sommaren tog jag färjan till Åland igen och en arbetsbostad där. Först en mystisk tvåa i ett nedre halvvåningsplan (nästan under marken) och därefter en söt etta på markplan i utkanten av Mariehamn.
Åter till Uppsala fick jag ett förstahandskontrakt på en tvåa i höghusen i Flogsta. Det höll jag fast vid länge, trots att jag bodde på annan ort och i min tur (med ett mycket noggrant nedtecknat kontrakt) hyrde ut i andra hand. Flera vändor till Västerås med jobbet, och avverkande av fyra lägenheter där. (Någonstans i denna veva bodde jag i en liten hörnlägenhet i Malmö också, men det var bara över sommaren, räknas väl knappt.)
Längtan till Uppsala blev för stor och en hyresrätt, som de riktiga hyresgästerna ännu inte flyttat in i, blev min sommarbostad. Kärleken kom – och jag och tandborsten flyttade in hos min (då blivande) man i Stockholm.
Vi blev sambos på riktigt i en etta, som vi sålde mitt när bostadsbubblan sprack. Flyttade igen till Uppsala, högt upp i Stabby, därefter lite längre ned i Ulleråker och nu slutligen tillbaka på markplan i Årsta.
Jag har flyttat minst en gång per år i tio år. Och totalt haft över 22 olika adresser i mitt liv. Min familj kallar mig för rallare och mina vänner säger att gräset faktiskt inte är grönare på andra sidan. Men man vet ju aldrig?
Hur många gånger har du flyttat? Och varför?
Berätta på bostad@unt.se. Kan du slå mitt rekord?