Jag bläddrar i ett gammalt fotoalbum. På en bild från 1960-talet ler mamma och pappa från en röd soffa. De firar sin nya lägenhet, en tvåa i ett numera rivet bostadskomplex bestående av fyra hus i en gigantisk fyrkant. Det är nybyggt. Det är fräscht. Och på bilden ser precis allting så väldigt 1960-tal ut. Tänk att folk var så tidstypiska förr! Så trendiga!
År 2016 ska ett badrum i centrala Uppsala snart renoveras. (Äntligen, efter en segdragen vattenläcka.) Ett par i 40-årsåldern filosoferar över inredningsstilen. Ett badrum ska man ju trivas med länge. Det får också gärna öka värdet på lägenheten om man skulle vilja sälja den. Alltså tänker vi klassiskt. Inte för trendigt. Mässingsfärgade kranar går bort, det kommer att kännas såååå 2016, liksom den allra största varianten av fyrkantig takdusch. Vi bildgooglar badrum och hittar massor av exempel på exakt den stil vi vill ha i stället. Det är lite märkligt, med tanke på att vi inte alls tänker oss något trendigt. Mycket märkligt, faktiskt. Hur kan inredningsföretagen veta hur just vi vill ha det i vårt badrum..?
Någonstans här avslöjar man sitt eget självbedrägeri. Naturligtvis tänker man sällan helt egna inredningstankar, ingen bor ju i ett vakuum. Självklart är det som vi tänker som "klassiskt och otrendigt" ändå väldigt färgat av vad som gäller i badrumsinredning just nu. Hur originella vi än låtsas vara. Det kommer förmodligen sluta med att vi har ett ganska modernt badrum i något år framöver. Sedan kommer folk att kunna kika in och säga "det här renoverade ni 2016, va"?
Det är ovanligt svårt att se att det vi sysslar med nu naturligtvis är lika tidstypiskt som när mamma kammade till sin hövolmsfrisyr och ställde fyra små kaffekoppar på fyra små fat år 1967.
En gång i framtiden kommer barnen att titta på bilder från vår lägenhet och tänka "oj, vad tidstypiskt allt ser ut". På middagsbordet ligger det ingen duk. För att slippa disk och efterlikna restaurangmiljö har vi lagt upp maten direkt på tallrikarna. Det serveras pulled pork med avokado och chilistark tomatsalsa. Jag har T-shirt och tajta jeans och står alldeles för nära kameran - eftersom det är jag själv som tar bilden, som jag ändå insisterar på att vara med på. Alltihop är som ett vykort med texten "hjärtliga hälsningar från 2016".
Badrummet, däremot. Det är en annan femma. Det är så klassiskt, med sitt vita kakel och sitt svartvita klinkersgolv och sina enfärgade handdukar från Ikea. Undrar när det renoverades egentligen? Ja, vem vet!