FrĂ„n vĂ„rt köksfönster ser jag rakt in till grannarna och det Ă€r ett riktigt skatbo till hem. Bokstavligt talat. Vi flyttade in ungefĂ€r samtidigt förra hösten. Medan vi bar in flyttlĂ„dor och hĂ€ngde upp gardiner, flög de bĂ„da skatorna fram och tillbaka med nya pinnar och kvistar att bygga fĂ€rdigt sitt rede. Jag blev inte överlycklig nĂ€r jag sĂ„g det stora boet dĂ€r uppe i hĂ€cken ett par meter frĂ„n huset â skrĂ€niga silvertjuvar hör kanske inte till drömgrannarna. Men tiden har bevisat mig fel och numera Ă€r den vingburna familjen en sjĂ€lvklar del av vĂ„rt hem.
Jag kan stĂ„ lĂ„nga stunder vid köksfönstret och titta in i deras hem, fundera pĂ„ vad de gör eller var de hĂ„ller hus. Ibland kommer jag pĂ„ dem med att göra samma sak. Vi har lagt oss till med liknande vanor â lĂ€mnar hemmet tidigt pĂ„ morgonen för att jobba ihop brödfödan och kommer tillbaka till redet framĂ„t seneftermiddagen. Och vad gĂ€ller hus och hem finns fler likheter mellan oss. NĂ€r skatorna vill slĂ„ sig till ro letar de lĂ€nge och vĂ€l efter den perfekta platsen. VĂ€l dĂ€r lĂ€gger de massa tid och energi pĂ„ att bygga och inreda ett hem. Och sĂ„ smĂ„ningom kommer deras bostad att förfalla och för dem liksom för oss kommer valet dĂ„ att stĂ„ mellan att skaffa helt nytt och frĂ€scht pĂ„ ett annat stĂ€lle eller att totalrenovera det gamla.
GrannsĂ€mjan har Ă€n sĂ„ lĂ€nge överlevt alla prövningar. Till exempel nĂ€r vĂ„ra blodtörstiga katter patrullerade lĂ€ngs hĂ€cken och hoppades pĂ„ att skatungarna skulle misslyckas med flygtrĂ€ningen. Eller den dĂ€r gĂ„ngen vi anklagade skatorna för att ha stulit en armbandsklocka frĂ„n altanbordet (helt orĂ€ttvist visade det sig â det dĂ€r med tjuvaktiga skator Ă€r tydligen bara en myt). Och nĂ€r skatorna sitter pĂ„ sin gren och skrattar högt varje gĂ„ng vi spikar oss pĂ„ tummen mitt i handen vĂ€ljer jag att tolka det som ett vĂ€nligt skratt. BĂ€st Ă€r ju att hĂ„lla sig pĂ„ god fot med skator. Enligt folktron ska de ha tumme med mĂ€ktiga och övernaturliga krafter och dessutom ska de bringa tur och lycka till gĂ„rden dĂ€r de bor - "dĂ€r skatan bygger bo, har bonden ro" som det sĂ€gs.
Linn Kierkegaard