Jag är ledsen Frida Norén, men jag måste sluta följa din blogg på unt.se. Jag kan inte hantera alla bilder på grillmiddagar, fält av blommor och romantisk inredning. Torpromantiken har slutligen blivit för mycket för mig. Jag vill bara köpa och ha, köpa och ha. Det är bäst att sluta innan min längtan efter ett eget torp fulnar och blir till avundsjuka.
Det är förresten inte bara i bloggar som torpromantiken frodas. Bäst att undvika inredningsmagasin också. Kanske mattidningar. Det räcker ju med att se ett ”sommarens ljuvligaste buffé”-uppslag för att tankarna ska börja snurra. Snart ser man sig själv stå i mammas gamla skolköksförkläde – min garderobs mest torpromantiska plagg – på trappen till torpet och välkomna gäster. Det är myggfritt och absolut inga spindlar på dass.
Jag är sugen på sommarstuga, men anser i rationella stunder att det är för dyrt och för mycket jobb. I alla fall tills jag skaffat mig en respektive som gillar att arbeta och är stadd vid kassa. (Min e-postadress finns förresten här nedanför, skriv ”du och jag mot solnedgången” i ämnesraden.) Det har alltså blivit dags för avprogrammering.
Tv sänder en rad program som tvättar bort torpromantik. Lyxfällan och Arga snickaren, till exempel. Här är det plötsligt inte så kul längre. Sommarbuffé blir inkassokrav, fält av ljuvliga blommor blir vattenläcka. Realisten i mig vaknar. I alla fall för en stund.
Sen sitter jag där framför Lyxfällan och tänker att jag skulle ju ALDRIG köpa tio åkgräsklippare och ställa i garaget! Klart jag kan ha ett torp! Och den gången jag köper ett kommer jag att vara glad för alla inspirationsbilder på blommor i motljus jag har tittat på under tiden.
Jo, så är det nog. Bäst att fortsätta läsa, ändå.
Fotnot: Frida Noréns blogg (som inte bara handlar om torp), finns på unt.se/frida