– Titta, ett handfat för barn!
Treåringen pekade på en lågt sittande porslinsskål invid toalettstolen.
– Nej, det där är inget handfat.
– Vad är det då?
– Det är en bidé.
– Bidé. Vad är det?
Jag hade inget bra svar, i alla fall inget svar som passade en treårings öron.
Visst kunde jag ha berättat att "bidet" är franska för "ponny" och att traditionen att gränsla denna ponny har sitt ursprung i forna tiders lyxbordeller där de prostituerade hade ett påträngande behov av att tvätta sig mellan kundbesöken.
En sådan förklaring hade dock resulterat i alldeles för många jobbiga följdfrågor.
Så jag höll tyst i stället och mumlade något om att "tvätta stjärten". Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på hur frågande jag själv ställde mig inför bidén när jag var barn.
På 1970-talet skulle nästan alla badrum utrustas med en bidé. Själv trodde jag länge att man bara tvättade fötterna i den. Trots att bidéer fanns överallt så kände jag inte till någon som sa att de använde dem. Bidén förblev länge ett mysterium.
Det var först långt senare när jag reste till Japan som jag på riktigt insåg att vatten är ett alldeles utmärkt komplement till toalettpapper.
Alla som har besökt det högteknologiska landet i öster vet att de flesta toaletter där är försedda med en knappsats intill ringen. Med den kontrollerar man olika tempererade vattenstrålar inuti klosetten.
Beroende på utförande så kan toaletterna dessutom vara utrustade med sitsvärme, varmvattensmassage, varmluftstork och automatisk väldoftsspridare. Lyxvarianterna har dessutom digital termostat samt elektronisk stängning och öppning av locket.
Att gå på toaletten i Japan känns ungefär som att få provköra en splitterny Mercedes efter att i hela livet ha puttrat runt i en Trabant.
I Sverige monterar vi i stället bort bidéerna i en rasande takt. 70-talets modernitet har blivit föråldrad.
Samtidigt installerar allt fler finländare "bidédusch", en vattenslang med tillhörande munstycke intill toaletten.
Det är något som inte stämmer.
Sverige kallas ibland världens modernaste land och få andra lägger ned så mycket pengar på boendet som vi.
Men när vi sätter oss på toaletten så förvandlas vi till hopplösa bakåtsträvare.
Björn Lövenlid