Jag försökte tappert och misslyckades totalt, men tröstar mig med att jag inte är ensam. Att sälja en tv-bänk på andrahandsmarknaden är svårt, för att inte säga omöjligt. Det finns inte längre någon efterfrågan.Tv-bänken är hopplöst ute, osäljbar.
För mig kom det som en överraskning. Nätannonsen låg ute vecka efter vecka, priset sänktes till nära gränsen för gratis men ingen ringde. Jag hade förstått att många fäster sin platt-tv på väggen eller i sin bokhylla, men gjorde alla det? Jag kunde inte tro det.
Veckor blev månader och den osäljbara tv-bänken blev ett skämt. På en fest försökte jag ha en tävling – den som vann fick ta hem tv-bänken. Det möttes med hånskratt. Till sist fick jag hjälp att köra den till tippen. Inte ens på återbruket ville de ha den, med hänvisning till bristande efterfrågan, bla bla bla.
Tv-bänken har följt brudkistan, tv-skåpet, bidén, telefonbänken och cd-stället till möblernas gravplats. Vilken möbel följer härnäst? Jag sätter mina pengar på skrivbordet, som redan nu är rätt ute. Samtidigt tippar jag på att det kommer tillbaka när den moderna människan ledsnat på att jobba sådär lagom tv-seriefräsigt med laptop eller padda i sängen och åter längtar efter en särskilt avsatt plats att göra tråkiga sysslor på, som att betala räkningar.
Men med tanke på att jag ville ersätta min tv-bänk med en ny tv-bänk så är jag nog bara konservativ. Snart lever jag väl i ett komplett retrohem. Kanske kan det bli ett hemma hos-reportage här i Bostadstidningen? Jag ser det framför mig: På bilden är jag klädd i färgglad second hand och ler glatt framför min tv-bänk – äkta vara från tidigt 2012. ”Alla sätter tv:n på väggen, jag sökte en annan lösning”, säger jag förnumstigt i artikeln. Så retro, så coolt.