Alla har inte möjlighet att välja, men för många andra står valet av bostad mellan att äga eller att hyra. Jag förmodar att båda har sina för- och nackdelar. Själv har jag till för några år sedan alltid valt att hyra min bostad, dels för att jag inte tycker mig ha haft råd att köpa en bostadsrätt eller villa, dels för att jag tycker att det är skönt att huvudansvaret för bostaden ligger hos någon annan – det vill säga hyresvärden. Det betyder inte att den överenskommelsen är friktionsfri, vilket den här lilla krönikan kommer att visa.
Nåväl, min första hyresrätt var en trea i min barndomsstad. Visserligen hade värden ett av rummen som möbelförråd och det saknades både badkar och dusch, men den kostade bara 152 kronor i månaden så det var inte mycket att klaga på.
I Uppsala hyrde jag och mina barns mor en fyra av en hyresvärd som så att säga aldrig fick ändan ur vagnen. Allt han skulle göra tog en evinnerlig tid och gick fel. Skulle han fästa upp bokstäverna till namnskylten på dörren tog det en hel kväll att få till, innan plastbokstäverna slutligen trillade av när dörren slogs igen.
Senare i livet hyrde jag och min nuvarande hustru en flygel på en herrgård. Det var väldigt fint, men när det rullades upp att värdparet i sin profession lurat en massa människor på pengar ingick även vi i den skaran. Till skillnad från många andra valde vi att inte göra en polisanmälan, men det kändes surt.
De här förvecklingarna (och en del andra) kan jag leva med. Men när det visade sig att en värd som vi hyrde en lägenhet av under flera år tagit ut för hög hyra fick vi begära hjälp av Hyresgästföreningen. Lägenheten var i uselt skick men vi fick inget gehör för våra klagomål hos värden och betalade uppenbarligen lika mycket i hyra som hyresgäster med högre standard. Det utvecklades till en lång och plågsam konflikt (både för oss och för hyresvärden får jag anta) men efter två år fick vi i runda tal tillbaka den summa som vi i vår okunskap lurats på.
Numera äger vi vår bostad. Det kanske är lugnast så.
Jobbar som: Redigerare.