”Tänk att få en färsk croissant levererad i mathissen varje morgon”, skriver bageriet på sin hemsida. Ja, det låter ju underbart men också farligt, konstaterar jag och klappar mig på min hittills enda magruta.
Samtidigt kan jag inte låta bli att imponeras av tidigare generationers visionärer på bostadsområdet.
Huset med mathissarna heter Markeliushuset och ritades 1933 under överinseende av diplomaten, samhällsingenjören och sedermera Nobelpristagaren Alva Myrdal. Hennes ambitioner med huset sträckte sig mycket längre än till bara mathissar. I Markeliushuset skulle nämligen den nya, moderna människan bo.
I bottenplan låg förskolan med personal som dygnet runt kunde rycka in och sköta de boendes. Tack vare ett stort, gemensamt centralkök kunde familjerna också dela på matlagningen och därmed frigöra tid och utrymme för annat.
Varje lägenhet hade dessutom tvättnedkast och ville man få hjälp med tvätten så fanns det en avdelning i huset för det med, städning likaså.
Det handlade inte om bekvämlighet och lyx utan tanken var framför allt att kvinnan inte längre skulle behöva stå fjättrad vid spisen. 1930-talets funktionalister såg nämligen framför sig hur kvinnorna skulle komma att förvärvsarbeta allt mer, en framtidsspaning som man väl får säga slog in med råge.
I dag är allt det där bara minnen från en svunnen tid av obändig framtidsoptimism parad med billig arbetskraft (drygt 20 personer jobbade heltid med att serva de 57 lägenheterna i huset). Inte ens dåtidens allra mest radikala visionärer kunde föreställa sig nutidens individualistiska, segregerade, rika samhälle med dyr arbetskraft.
Men mathissarna finns i alla fall kvar. Jag bortser från magrutan och tänker att det där med färska croissanter vore nog inte så dumt ändå.