Jag är just hemkommen från Spanien, de mörkbruna inredningarnas land där man bygger bostäder för att de ska vara så svala som möjligt.
I Spanien råder det på många sätt inverterade bostadsideal jämfört med i Sverige. Här i norr dyrkar vi ljuset och målar över våra gamla träpanelväggar med vitt, vitt, vitt. Drömmen är stora panoramafönster som gör att vardagsrummet badar i solsken. Man ska kisa när man är inomhus.
I Spanien vill man i stället krypa in i en mörk, murrig och mysig håla när det väl är dags för att sova. Det är nämligen det man främst använder sitt hem till, åt att sova.
Umgås gör man i stället utomhus. Strax innan solnedgången förvandlas nämligen Medelhavsländernas torg och strandpromenader till enorma vardagsrum under bar himmel där uppklädda barn springer runt och stojar medan de äldre strosar.
När hungern sätter in, vilket sker tidigast klockan åtta på kvällen, slår man sig hellre ned vid någon av de många uteserveringarna än bjuder hem folk till sin trånga, mörka boning. Vad ska man där att göra när allt det roliga sker utomhus?
Ni må tro att jag är avundsjuk på detta. Det mesta är fantastiskt här i Sverige, inte minst vår boendestandard, men jag hade gärna bytt ut min inbjudande, ljusa och fräscha bostad mot något mer jordkuleliknande om jag bara finge uppleva den spanska utesamvarons ljumma kvällar.
Tänk också att lägga de flesta pengarna på att vara ute och roa sig och låta andra laga maten i stället för att ha moderna kök och stora ytor inomhus för lek och samvaro bakom stängda dörrar.
De flesta dagar förbannar jag klimatet här uppe och mina förfäder som tyckte att det var en lämplig idé att slå ned sina bopålar just här. Samtidigt inser jag förstås att det bara är att gilla läget. Att emigrera är praktiskt ogenomförbart, i alla fall just nu.
Så jag fortsätter att laga falukorv hemma medan jag tittar ut genom fönster som skyddar mig från regn och rusk, jag hänger upp skira vita gardiner som släpper igenom ljus och jag ger mig bara ut i den ogästvänliga utemiljön om jag har något ärende.
Framför allt undrar jag om det inte kan bli en riktig sommar snart så att vi svenskar kan släppas ut från våra ljusa, fräscha, rymliga fängelsen och börja leva utomhusliv, om så bara för en stund.
Annars är det väl bara att börja planera för nästa utlandsresa.