Jag står ju i begrepp att byta bostad. Ett drömhus ska byggas. Processen är lång och det är gissningsvis cirka ett år kvar till flytt. Lång tid att planera exakt hur man vill ha det. Och lika lång tid att hinna ändra sig - tusen gånger.
Jag drömmer om gamla skåp med en patina to die for. Tanken är att ägna sommaren åt loppisar i betydligt större utsträckning än tidigare. Jag tänker att den här gången ska jag banne mig ta ut svängarna. Här ska inredas med stil, finess och en egensinnighet som gör besökare gröna av avund. Trädgården har jag också stora planer för. Där ska det så småningom finnas ett växthus. Jag vill ha grusgång, det är jag rätt säker på. För då hör man om det kommer bovar. Det är sedan gammalt …
Tidigt i processen var det bestämt att en kakelugn måste flytta in hos oss.
Det är jättedyrt.
Det är inte längre aktuellt.
Just precis nu är jag tvärsäker på att jag vill ha ett lindblomsgrönt kök. Mamma säger att det är fult, men jag står på mig. Jag hämtar styrka i min övertygelse i diverse inredningstidningar, bloggar och inpirationskonton på Instagram. Jag är nämligen helt rätt ute! Men tänk om jag bara är ute om ett år? Kommer jag att tröttna? Kommer man att kliva in i mitt kök och genast tänka att det är sååå 2015? Kanske är det bättre med ett vitt ändå? Man kan ju pigga upp det med fägglada kökshandukar och kanske någon pigg skål?
Har fått en, i mitt tycke, brilliant idé. Den gamla ladan som står där vårt hus snart ska stå har jättefina gamla lås. Dessa ska vi skruva loss och återanvända inne i huset! Sååå 1910-trendigt, liksom! Fast det kanske är dumt att sväva ut så, säkert smartare att ta vanliga hederliga dörrhandtag? Det är ju säkert bra mycket mer praktiskt också.
Hur spännande skulle det inte vara att fläska på med en starkrosa väggar på glasverandan? Men, det är klart…det kan ju hända att jag tröttnar redan innan inflyttning. Kanske bäst att satsa på vitt ändå? Man kan ju ha rosa blommor i fönstren, det funkar ju också.
Jag är dyngsugen på att byta ut standardparketten mot rediga plankor i mörkare trä. Fast å andra sidan blir det väldigt dyrt om man tröttnar. Byta golv är ju inget man gör i en handvändning har jag fått veta. Kanske man ska ta ekparketten ändå?
Så många beslut, så många val.
Förmodligen slutar det med att vi kör, vitt, fräscht och fegt till slut.