Alexander, du och jag har aldrig träffats, men jag har läst om ditt civilkurage, din raka hållning men också om hoten, trakasserierna och våldet som du utsatts för som politiker.
Det är vidrigt. Det är för jävligt.
Kanske finns det folk som lite försiktigt antyder att du borde tona ner dig, ägna dig åt mindre kontroversiella frågor ett tag, kanske rent av ta en paus från dina uppdrag. Någon frågar dig nog om politiken är värd det här priset. Givetvis är det av omtanke.
Men vad får vi för samhälle om modiga politiker som du lämnar sina uppdrag? Om förtroendevalda väjer för vissa ämnen? Om de som tror på fri åsiktsbildning tillåter våldsverkare att sätta agendan?
Du har valt öppenhet för att möta hoten och hatet. Jag tror att det är rätt.
Under många år har både politiker och journalister tonat ner hot och trakasserier som de drabbas av. Vi har inte velat ge dem som hotar uppmärksamhet, har vi sagt oss. Kanske har vi befarat att våldsverkare aktiveras av publiciteten. Vi har inte låtsats om det och hoppats att det skulle ebba ut.
Men det har det inte gjort. Tvärtom. Under lång tid har hatet och rasismen vuxit i styrka, inte minst i den anonymitet som nätet kan ge.
Vi i medierna har skrivit mycket om nätets troll, de som skickar meddelanden från fejkade mejlkonton, som ringer och vrålar, som trasar sönder nyhetssajternas kommentarsfält. Ofta handlar det om frustrerade människor som kommit på kant med samhället.
Merparten verkar rätt ömkliga, men när deras skriverier övergår i hot så måste de dras fram i ljuset. De som utslungar dessa vidrigheter vill påverka oss, gröpa ur vår ork att stå upp för våra värderingar.
I Sverige finns ett antal grupperingar som är beredda att ta till våld för att nå sina politiska syften. De hämtar sin näring ur denna hatets mylla som göds av en betydligt större krets, människor som dagtid tar avstånd från våld men som om natten spyr galla över meningsmotståndare. Tankar och ord triggar handlinga, det vet vi. Ändå har rättsvårdande myndigheter länge varit valhänta – för att inte säga lama – när det gäller att stävja eländet.
Alexander, jag vet att du har polisanmält över 50 av de dödshot som du utsatts för. Men hittills verkar inte mycket ha hänt. Det är helt oacceptabelt. Nu har Uppsalapolisen alltså fått ett fall av politisk terror på sitt bord. Dags att vakna?
Jag är tacksam över att du brutit tystnaden kring våldet och trakasserierna. Ingen är immun mot hat, hot och våld. Men vi som tror på det öppna samhället måste också tro på kraften i öppenhet och transparens. Först då kan goda krafter finna varandra och ge stöd så att anständiga människor inte tystnar.